Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dystert och osäkert

/

”Ge min efterträdare ett tydligt mandat. Låt henne eller honom leda och lita på de vägval han eller hon gör. Då kommer det här att gå bra.”
Orden är Mona Sahlins. Och de uttalades av henne då hon för lite drygt ett år sedan, på Socialdemokraternas förtroenderåd i början av december, höll sitt avskedstal.

Annons

Det blev väl lite si och så med den saken. På mer än ett sätt.

När det interna maktspelet till slut mynnat ut i att Håkan Juholt valdes till ny partiledare, så var uppbackningen internt till en början stor. Juholts installationstal var fyllt med budskap som riktade sig direkt till de redan trogna, och mottagandet var minst sagt gott.

Annat blev det då sommaren övergick i höst.

Då radade Juholt upp tillkortakommanden. Det ena efter det andra. Det började med en dålig hantering av den Socialdemokratiska budgetmotionen. Fortsatte med skandalen kring hyresersättningen. Och sedan rullade det bara på under hela hösten.

I samma takt som väljarstödet har rasat för Socialdemokraterna har den interna kritiken mot partiledaren växt. Och förtroendet för Juholt har rasat i botten.

När Sifo i går presenterade svenska folkets förtroende för partiledarna är förtroendet för Juholt det lägs- ta någonsin för en S-ledare i mätningens 16-åriga historia. Sedan förra mätningen, i juni, har förtroendet rasat med 13 procentenheter. Även det är ett rekord.

Endast 48 procent av S-väljarna uppger att de har stort eller mycket stort förtroende för partiledaren. Knappt hälften alltså.

Dessutom uppger nästan en lika stor andel av den totala väljarkåren, 44 procent, att de helt saknar förtroende för honom. Bortser man från förtroendet för Jimmie Åkesson så är även det sämsta resultatet någonsin.

Avslutningen på det här året kunde nog inte bli mycket sämre för Juholt. Men det var i och för sig också väntat. Den stora, intressanta och viktiga frågan är om början av 2012 kommer att bli så mycket roligare.

För ungefär en månad sedan slog Håkan Juholt fast att han då trodde att det hade vänt. Om Juholt även inför avslutningen av 2012 ska kunna hävda att han ska leda Socialdemokraterna i valet 2014 så vill det till. Och det får vara en ganska ordentlig vändning.

För att åstadkomma denna vändning är receptet enligt partisekreteraren Carin Jämtin framför allt att Juholt ska jobba hårdare och prata mer politik.

Det låter kanske bra. Fast är inte detta förslag till lösning snarare orsaken problemen?

Håkan Juholt har under sin tid som partiledare sprutat ur sig olika politiska förslag. Flera av dem utan förankring vare sig hos partiet eller i verkligheten. ”Popcornpolitik” liknade riksdagsledamoten Thomas Östros det vid.

Det finns säkert flera förklaringar till att Juholt gång efter annan har kört i diket, men en viktig pusselbit går med all säkerhet att hitta i sättet på vilket han blev vald.

I en intervju med Sveriges Radio för någon dag sedan kritiserar Mona Sahlin ”hemlighetsmakeriet runt valberedningen” och konstaterar att vare sig hon eller någon annan visste vad Juholt ville med sitt partiledarskap.

Sahlin menar därför att nästa S-ledare måste väljas genom en öppen process. I normalfallet skulle det inte vara aktuellt på ännu en tioårsperiod. Men nu är inte situationen normal. Utan det kan bli aktuellt betydligt mycket tidigare än så.

Frågan är väl bara hur mycket tidigare.

Mer läsning

Annons