Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Du måste inte välja bandy eller fiol

Att smita i väg från mattelektionen och spela blockflöjt, är det verkligen speciellt produktivt? Öva skalor, lära sig alla turer i hälsingehambon, blanda färg och form till fantasifulla fyrverkerier eller äntligen kunna kompa kompisarna i en extremt punkig version av "Du gamla, Du fria".
På vilket sätt leder det till att ditt barn blir anställningsbart eller kanske bara en ganska lycklig människa?

Annons

På alla sätt faktiskt.

Bollnäs har för andra året i rad utsetts till Sveriges bästa musik- och kulturskolekommun av Lärarförbundet.

De andra hälsingekommunerna kommer inte så långt efter: Söderhamn på åttonde plats, Ovanåker på trettonde, Hudiksvall på 30:e av totalt 279 redovisade kommuner.

Ljusdal håller sig inom anständighetens gräns på 79.e plats. Endast Nordanstig utmärker sig i Hälsingland och hamnar långt ned i rankningen. Dock inte helt utanför. Det finns elva kommuner i landet som helt saknar musik- och kulturskola.

Synpunkter går verkligen att ha på alla dessa priser som ska delas ut i tid och otid. Och rankinglistor som snart inte går att hålla i sär för vad de egentligen mäter.

Men när det kommer till kommuners vilja att satsa på barnens rätt att lära sig spela, dansa, måla, uttrycka sig i ord, få tillgång till fantastisk dramatik och poesi, är det helt rätt att rikta ljuset mot de kommunledningar och politiker som i sin framtidssatsning på invånarna, prioriterat rätt.

Det handlar inte om att vi som växte upp med kommunala musikskolan som en självklar rättighet, blev bättre människor. Eller att samtliga blockflöjtsspelare sedan valde att satsa på tvärflöjt och tog plats i radiosymfonikerna som vuxna.

Det handlar enbart om rätten att välja, att öppna sinnen, att få tillgång till världar som man inte visste fanns. Och om rätten att välja bort det som inte passar, som inte är roligt, som man inte har någon talang för.

En rättighet som inte ska styras av ekonomiska förutsättningar.

" Orsaken till att klyftorna ökar är en effekt av sprickor i likvärdigheten, som också drabbat den vanliga skolan. Vilken kommun du bor i spelar uppenbarligen roll för den undervisning du kan få", säger Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén till DN."

I Bollnäs kulturskola är avgiften 700 kronor per läsår (något mer än genomsnittsavgiften 666 kronor), och andelen elever är 34 procent.

Och det går säkert att få ännu fler att ansluta till kulturskolans aktiviteter.

För hör och häpna, det finns ingen motsättning mellan kultur och sport. Det ena berikar det andra.

Ingen anledning i världen kan motivera att du måste vara antingen bandyspelare eller fiolspelare. I alla fall inte om man är 12 år. Musikalitet ger naturligtvis skärpa till skridskoskären. Löpningarna på fotbollsplanen extra energi till streetdansen.

Forskning visar att deltagande i estetiska ämnen stärker skolresultatet i övriga ämnen. Därför är det viktigt med hög tillgänglighet till kulturskolan. Liksom all forskning visar att idrott varje dag ger samma resultat.

Och för den samhällsekonomiskt intresserade så är det just kommunala musikskolan som ligger bakom det "svenska musikundret", en av landets mer framgångsrika exporter.

Hela Hälsingland borde utnyttja de fina placeringarna. För invånarnas vidgade vyers skull, men också för alla expansionsmöjligheter.

Bollnäs kan gott sträcka på sig lite extra och samtidigt fundera på framtiden. Kreativitet och delaktighet kräver ständigt arbete.