Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dröm blir verklighet

Förra Team Hudik-spelaren Lisa Lantz byter klubb och division men hon kommer inte att ha några problem att hitta rätt på hemmaarenan.

– Det nya omklädningsrummet ligger nära det gamla, säger 26-åriga Lisa.

Annons

När hon en gång kickade boll hemma i Delsbo regerade Umeå IK inte bara i Sverige utan även på den internationella scenen.

Favoritspelarna hette Malin Moström, Tina Nordlund, Hanna Ljungberg och Anna Sjöström och att en gång få springa ut på Gammliavallen i UIK-dressen var en dröm.

Via klubbyten till Team Hudik, Sundsvall, Bälinge och Umeå Södra dök så chansen till spel i damallsvenska Umeå IK upp.

Lisa, som pluggar till lågstadielärare, behövde inte mycket betänketid.

– Jag var inte mogen under de två säsonger jag spelade för Bälinge i damallsvenskan. Nu känns det helt rätt, säger Lisa som under tiden i Umeå Södra imponerat på lagen i fotbollens finrum.

Redan inför förra säsongen hade hon chansen till damallsvenskt spel men eftersom hon inte vill bryta upp från studierna valde hon att tacka nej.

Flytten från elitettan till damallsvenskan innebär visserligen att träningsdosen ökar rejält då sex pass blir till tio.

– Men det är inga större problem om man planerar rätt, säger Lisa Lantz.

Vad gäller resorna till bortamatcherna är resorna i högsta serien aningen mindre än i damallsvenskan.

– Det känns rätt att ta den här chansen. Hade jag tackat nej är väl risken uppenbar att jag i så fall hade ångrat mig under resten av livet.

De senaste säsongerna har Umeå IK fått stå i skuggan av de damallsvenska giganterna Tyresö och LDB Malmö, numera Rosengård.

– Men jag tror att vi kommer att kunna utmana båda i enskilda matcher redan under kommande säsong. Att utmana om seriesegern kanske dröjer något år till, säger Lisa Lantz.

De gamla klubbkamraterna i Team Hudik har pensionerat sig.

– De tycker väl jag är tokig som fortfarande spelar.

Besöken hemma i Delsbo är få och korta.

– Klart jag saknar mina föräldrar och övrig släkt och vänner. Men nu när jag inte hinner hem mer än kanske två gånger om året får väl de titta upp till mig i stället, säger Lisa Lantz.