Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Djup och bredd i Vreeswijks blues

Bortglömda pärlor och låtar det bara inte går att komma runt. Jack Vreeswijks föreställning "Vreeswijk sjunger Vreeswijk" innehåller allt.

Annons

Det Jack Vreeswijk presenterade under torsdagens konsert i Bollnäs Kulturhus var en hyllning till sin far, Cornelis Vreeswijk. Och faktiskt inte bara en best of-föreställning, han lyckas med sitt låtval överaska både en och två gånger och då i positiv bemärkelse.

Visst blev det en och annan som det bara inte går att komma förbi när man gör en föreställning baserad på Cornelis, men överlag har Jack letat tag i väldigt många mindre kända guldkorn. Och även om dessa på något vis ändå är signerade "en gammal släkting" så blir de till Jacks egna.

Det handlar om okända Cornelissånger, sånger han gjort för andra artister och dikter Cornelis skrivit, men Jack har tonsatt. Och precis som hos de mer kända sångerna i repertoaren visar även dessa på det Vreeswijkska djupet och bredden.

Det skildrar både högt och lågt, från de vackraste känsloyttringar till de brådaste och allra plumpaste djupen. Lite som Cornelis själv!

Jack Vreeswijk har valt låtar som inte bara har textmässiga förtjänster. Tillsammans med sina ypperliga kompmusiker, bröderna Love Tholin på gitarr och Mark Tholin på piano och Hammondorgel, får han det att svänga rejält.

Mycket blues, en hel del country och däremellan bland de vackraste visor som någonsin har gjorts. Kanske var det som allra bäst i Rosenblad, rosenblad, där Love Tholin gjort en underbar version av Jojje Wadenius originalarrangemang.

Stora ord, visst, men Jack Vreeswijk förtjänar att betraktas som sig själv och inte bara finnas till i skuggan av sin store far. Han är ganska lik sin far utseendemässigt, han påminner om honom i sina gester och i sin hållning, men även om hans röst har tydliga drag av Cornelis undrar jag om han inte i själva verket är en bättre sångare än Cornelis? Jag kan inte låta bli att tänka på såväl Kris Kristofferson som Johnny Cash.

Efter två extranummer tvingade publiken, med hjälp av stående ovationer, fram ett tredje extranummer. För även om mycket material är gammalt, håller det än i dag. Precis som Fredrik är gammal är kärleken blind, kyss mig igen sa Cecilia Lind.