Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förre Färilaprofilen om uppväxten och familjetragedin: "Fick veta att han hade tre veckor kvar att leva"

/
  • Andrew Stadler i Sandvikens tröja. Han anslöt till laget efter att ha börjat sin Sverigekarriär i Färila IF.
  • Andrew Stadler värvades till ÖFK innan säsongen 2015 från Landskrona BoIS. I Jämtlandsklubben gjorde han sitt första allsvenska mål i segern över Falkenberg.

Andrew Stadler har alltid vetat om att han ska bli professionell fotbollsspelare, han visste bara inte vägen hit.
Tack vare en dedikerad pappa och farfar, en oändlig vilja och en stereotypisk amerikansk beslutsamhet är han nu målskytt i en europeisk högstaliga.
Precis det lille Andrew tänkte när han sprang runt i farfars klubb Polonia Wisconsin för 18 år sedan.

Annons

Hur kan man veta att man kommer lyckas?

I en samtid där tvivel och framtidsångest är en självklar del av mångas vardag är Andrew Stadler något annat.

Han har alltid vetat vad han vill bli. Han har aldrig tvivlat.

Det låter löjligt amerikanskt. Det är löjligt amerikanskt.

Andrew Stadler har alltid varit bland de bästa i sin årskull. Han växte upp i Milwaukee, Wisconsin, med en familj som endast kan beskrivas som fotbollstokig.

Hans pappa Stanley Jr lade en boll vid Andrews fötter när han lärde sig gå och efter det har den där fotbollen aldrig lämnat.

– Min pappa var väldigt kärleksfull och brydde sig otroligt mycket. Som jag minns det spelade vi fotboll varje dag. Han har varit en stor influens för mig och egentligen var det tack vare honom och farfar som jag började spela. Farfar kom till Wisconsin från Polen efter andra världskriget och startade faktiskt direkt en fotbollsklubb.

Polonia Wisconsin heter klubben som Andrews farfar grundade 1950, bara något år efter att han lämnat krigshärjade Polen som varit under Adolf Hitlers styre under hela andra världskriget.

Andrew minns berättelserna. Om farfar Stanley seniors upplevelser i arbetslägret som nazisterna styrde.

– Det var helt galet. Alla historier han har är svåra att förstå. Han tvingades tillsammans med sina föräldrar till ett arbetsläger i Polen av den tyska regeringen. Det var ett extremt tufft liv. Han kunde gå dagar utan att äta något, ibland fick han i sig lite mat. Hans mamma brukade plocka gräs från marken och koka i vatten för att få ihop något som liknande soppa. Det var egentligen det enda de åt.

Har det påverkat dig på något sätt?

– Egentligen inte, men min farfar är en hjälte för mig. Han och min pappa är mina hjältar. Jag kan knappt förstå vad farfar gått igenom.

Stanley Sr är fortfarande vid liv, 71 år efter krigets slut.

Andrew beskriver honom som en kämpe. Precis som hans pappa var.

För fyra år sedan dog Stanley Jr i cancer. Efter ett års cellgiftsbehandling trodde familjen och Stanley att han var på bättringsvägen. Kroppen kändes starkare, huvudet klarare.

Då kom chocken.

Vid en rutinkontroll några veckor efter cellgiftsbehandlingen upptäckte läkarna en inoperal tumör.

Läkarnas besked var lika förkrossande som ofattbart. Stanley Jr fick tre veckor kvar att leva.

I Sandviken tog Andrew emot telefonsamtalet från sin bror som förändrade hans liv.

– Jag fick veta att han hade tre veckor kvar att leva. Jag flög hem direkt när jag fick veta och spenderade en vecka med honom. Vi gjorde inte så mycket den veckan. Han var väldigt sjuk och det var fruktansvärt att se honom så. Han hade ingen energi, låg bara i sängen och lyssnade på musik, berättar Andrew med tung röst.

– När jag kom tillbaka till Sverige, precis innan en match med Sandviken ringde min bror och berättade att pappa var död.

Andrew tystnar.

– Ska jag ärlig var det en väldigt tuff tid och jag tänker på det hela tiden. Det var fint att få vara med honom en vecka innan han dog även om det var svårt att se honom så.

– Det har blivit en till inspiration för mig, att hela tiden vilja bli bättre för min och hans skull. Att komma till Sverige och bevisa mig var första inspirationen, när pappa gick bort blev jag ännu mer målmedveten.

Stanley Jr blev 57 år gammal, men han lever fortfarande kvar.

På Andrews arm.

– Efter hans död tatuerade jag in en bild på honom. Jag bär med mig honom varje dag för all framtid. Varje gång jag ser honom där får jag motivation att fortsätta jobba hårt.

Läs också: Färila vill att amerikanerna ska stanna (110628)

Fyra år efter sin pappas död är Andrew Stadler en allsvensk fotbollsspelare. Drömmen han delade med sin far om europeisk fotboll är uppnådd.

Vägen dit blev bara lite krokigare än vad de båda tänkte sig. Hur osannolikt det än låter började Sverigeäventyret i Färila IF, en division 4-klubb i Hälsingland.

Då var Andrew 23 år gammal.

– Färila var en chans för mig att synas för andra stora lag. Jag blev bra vän med alla i klubben och det var en trevlig plats att vara på. Det var en lärorik upplevelse för mig, berättar han.

Läs också: Stadlers tidigare tränare om osannolika kometkarriären: "Absolut inte överraskande"

Division 4 var en piece of cake för Andrew Stadler. Fem matcher efter sin debut värvade Sandviken honom till division 2. Där blev den målglade anfallaren, som sedan barnsben försökt efterlikna Patrick Kluivert och Jermain Defoe, kvar till 2014.

– Jag trivdes bra i Sandviken, jag var en av de bästa spelarna i serien och det var därför jag stannade så länge. Jag har goda minnen och vänner från den tiden. Fotbollen vi spelade påminner faktiskt om den i ÖFK, vi ville alltid ha bollen efter backen och det uppskattade jag.

Läs också: USA-succé i Sandviken (110820)

Via Landskrona BoIS tog sig Andrew Stadler till ÖFK. Hans fjärde svenska klubb på fem år.

– Det är otroligt roligt att vara i ÖFK, jag älskar grabbarna, tränarstaben och alla i föreningen. Varje dag är en rolig dag, berättar Stadler som har lite svårt att anpassa sig till Östersunds klimat.

– Det är okej att bo här, förutom kylan då, haha. Men det spelar ingen roll när vi spelar fotboll. Det blir mycket häng med grabbarna. Vi äter frukost, tränar och äter lunch så det blir minst fem-sex timmar per dag med varandra.

Det låter lite som en familj.

– Verkligen. Vi spenderar väldigt mycket tid med varandra.

En dröm är uppfylld, två nya är uppsatta.

Andrew Stadler vill till Holland efter ÖFK-äventyret. Han hoppas kunna ta sig till Eredivisie med hjälp av Graham Potter, som han hyllar som den bästa tränaren han haft.

Sedan fantiserar han fortfarande, 28 år gammal, om hur det skulle vara att dra på sig den amerikanska landslagströjan någon gång i framtiden.

– Jag har alltid vetat om att jag kan spela i allsvenskan, men jag insåg ganska tidigt när jag kom till Sverige att det skulle ta tid för andra att se mig. Jag har haft tålamod, jobbat hårt och till slut insåg andra mina kvaliteter. Det är en otrolig resa från division 4 till allsvenskan faktiskt. Jag har uppnått mina mål hittills, så varför skulle jag inte kunna uppnå fler?

Läs också: Seger för ÖFK efter Stadlers drömdebut

Mer läsning

Annons