Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ditt bankärende - USA och EU:s intresse

/

För ett år sedan nådde EU och USA en överenskommelse om överföring av bankdata från EU till USA. Syftet var att underlätta spårandet av banktransaktioner till stöd för terrorism. Trots att detta innebär en stor inskränkning av den personliga integriteten – det är rådata om internationella transaktioner som överförs, något större urval görs inte – gav Europaparlamentet sitt godkännande.

Annons

En av anledningarna till detta var att EU-kommissionen lovade återkomma med förslag om en egen europeisk databas med privatpersoners bankuppgifter.

Ja, det är precis som det låter. Den stora integritetskränkning det innebär att utan vidare urval lämna ut stora mängder bankdata till USA godkändes eftersom samma sak snart skulle göras av EU istället, som om kränkningen blir mindre bara för att den rattas på den här sidan Atlanten.

Nu har EU-kommissionen lagt fram förslag på hur detta europeiska TFTS (Terrorist Finance Tracking System) ska se ut. Till att börja med är själva grundansatsen svårförståelig. Behövs det alls en masslagring av privatpersoners bankdata för att spåra terroristfinansiering? Överväger verkligen de brottsbekämpande fördelarna de integritetskränkande nackdelarna? Och slutligen, varför skulle europeisk masslagring vara mindre problematisk än amerikansk dito?

Att viss bankdata kan underlätta spårandet av terroristfinansiering är förstås inte osannolikt, men i så fall bör ju lagstiftningen koncentrera sig på just detta – att upprätta system för utlämnandet av enskilda uppgifter, inte massöverföring av data.

Detta avfärdar dock EU-kommissionen med argumentet att det saknas teknisk kapacitet hos bankerna för att genomföra ett urval.

Kommissionen anser även att ett sådant förfarande riskerar röja identiteten på de personer som undersöks, vilket skulle minska utredningarnas effektivitet.

Det borde inte vara omöjligt att specificera vilken data man vill få utlämnad. Och skulle det i dagsläget vara det borde det i så fall vara upp till EU att tillsammans med de finansiella institutionerna ta fram ett sådant system. EU-kommissionens argument mot ett individuellt urval, som är det enda acceptabla alternativet till dagens läge, andas lika delar bekvämlighet som en ovilja att hävda enskilda individers banksekretess.

Lika beklagligt som det är att EU-kommissionen inte utreder möjligheten att lämna ut individuell data, lika sorgligt att det är så tyst från svenska Europarlamentariker. Den gröna partigruppen har protesterat och så även Piratpartiet, men i övrigt inget. Kanske är det av okunskap, kanske av konflikträdsla.

Tystnaden är lika obehaglig för det och följderna desamma: en masslagring vi varken behöver eller vill ha.

Karl Rydå, Liberala Nyhetsbyrån

karl.ryda@lnb.se

Mer läsning

Annons