Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Digitala guldkorn – kan vi tro på det?

Kulturkretsarna tycks ha skakats om en hel del genom senaste tidens avslöjanden om otillåten kopiering, manipulering och utnyttjande av andras fotografiska bilder.

Annons

Det har skapat en hel del upprördhet och besvikelse, inte minst hos alla de fotografer som blivit utsatta och vars rätt till konstnärlig respekt blivit kränkt.

Likaså kan de som blivit lurade känna sig kränkta genom att ha visat tillit och förtroende, men som nu kanske tvingas avslöja sin okunnighet om hur bedöma och om vilka verk som ska berömmas som värda att satsa på. Men det kanske bara handlar om godtrohet. Det kan vara bra att komma ihåg att den digitala världen, med allt vad det innebär, inte kan bemötas med reservationslöst accepterande, utan måste förenas med kritiskt ifrågasättande på sund nivå. Det som är unikt för digitala verk är just att de ser så förbaskat äkta ut.

Från debatten kring fildelningen minns vi att det handlade om upphovsmannens rätt att få bestämma över kopiering av verket och att låta allmänheten få del av det. Men den digitala arenan har skapat ofantliga möjligheter att, inte bara att söka, hitta, kopiera och vidarebefordra utan också att söka, snylta, sampla och förvränga andras bilder, texter, musik och andra upphovsrättsliga verk och på det sättet skapa nya osannolika verk efter varandra. Det är inte alltid möjligt att med fullständig säkerhet avslöja fuskare och att ursprungsmaterialet egentligen kommer från någon annan. Därför är den digitala världen en frestande källa för den som inte respekterar andras skapelser eller för den som inte tänker sig för.

Eftersom tekniken erbjuder oschysta möjligheter, men ingen säker kontroll eller garanti för äkthet, måste konstanvändarna plötsligt i större utsträckning, faktiskt, lita på sin egen sakkunskap om vad som är rimligt och möjligt att åstadkomma. Det gäller att ifrågasätta och att vara kritisk – och att våga göra det. ”Verket ser äkta ut, men är det möjligt?” Eftersom en sådan fråga kräver en hel del är det nog kanske bäst att den ska besvaras av någon som är i branschen, och inte av de som bara sitter på pengarna, eller av sådana som jag.

Även om det krävs kritisk granskning menar jag inte för den skull att vi ska ställa alltför höga krav på vad som ska bedömas som upphovsrättsligt eller konstnärligt värt att satsa på så att allt som ser ut att vara omöjligt till slut förkastas. Vi får inte kväva den skapande processen. Kreativitet kräver gränser och det är de konstnärer som finns i närheten av, eller över, det omöjligas gränser som är intressanta, tror jag. Ökad kritisk ”rimlighetskontroll” får inte resultera i utbredd misstänksamhet. Ifrågasättandet måste hållas på en förnuftig nivå. Även om vi slentrianmässigt kan säga att allt är möjligt, är det ändå bland det omöjliga vi kan hitta alla guldkornen. Också i den digitala världen.

Asko Annala

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons