Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det var en gång ...

Det var en gång ... Ett fjärran, från omvärlden tills helt nyligen isolerat kungarike omgärdat av jordens högsta bergskedja.

Annons

I detta levde medborgarna i samförstånd, välmående, reciprocitet, harmoni och progressiv utveckling; inte i termer av materiellt överflöd (BNP) utan i form av ett lyckoindex (BNL).

Aha, tänker du nu, han talar om sagans Shangri-La, filosofins Utopia eller animationens Melonia? Nej, bästa läsare, det gör jag inte; jag berättar bara lite om Bhutan, en konstitutionell monarki, och hur det kan se ut när makten inte bara tänker på att fylla sina egna fickor eller fiska röster, som nio av tio av dagens allregerande plutokratier.

Och de är smarta, dessa folkets företrädare, de vet att en välmående medborgare producerar mer i form av både direkta (löne- och frivilligarbete) och indirekta (solidaritet med medmänniskan) tjänster. Detta är en såväl anarkistisk och syndikalistisk som buddistisk och taoistisk grundtanke: En stat, en regering, en myndighet som inte sätter folket i främsta rummet mister sin legitimitet och därmed sin bestämmanderätt över medborgaren, som då kan bli en motborgare. Och det vill väl de inte?

Rikard Rehnbergh, sökande efter en ny politik

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel