Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det svåra är inte att sikta högt

Svenska folket känner stor tilltro till Miljöpartiets klimat- och miljöpolitik. Därför känns det som en logisk slutsats att partiet borde gynnas av att de här frågorna får en mer framskjuten placering i valrörelsen.

Annons

Fast efter debatten mellan Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand och Centerledaren Maud Olofsson i SVT:s Agenda i söndags är slutsatsen inte självklar.

När Wetterstrand och Olofsson rök ihop blev det tydligt att MP anser att det är viktigare att sätta upp höga miljömål än att lägga fram en politik som gör att man de facto kan nå de mål som man sätter upp.

Wetterstrand, Miljöpartiet och de rödgröna har mer långtgående målsättningar än de som alliansen har lagt fast. Så är det tveklöst. Men de rödgröna saknar åtgärder för nio tiondelar av den egna miljöpolitiken.

De rödgröna utlovar en sänkning av koldioxidutsläppen med ytterligare 9 miljoner ton jämfört med alliansregeringen, men föreslår bara åtgärder som ger 0,8 miljoner ton.

Exempelvis beräknas bensinskattehöjningen på en knapp 50-öring ge en minskning på 0,3 miljoner ton och införandet av kilometerskatten 1,14 miljoner ton.

Det svåra är inte att sikta högt. Utan att nå dit man siktar.

Samtidigt anklagar MP alliansregeringen för en havererad klimatpolitik, och hänvisar som stöd för detta påstående till Climate Index som har tagits fram av organisationen Climate Action Network. Men i stället för att hänvisa till hela rapporten väljer man ett delmoment.

I det sammanvägda indexet hamnar Sverige i topp, med endast Brasilien framför. Men det är väl en alldeles för positiv bild av regeringens miljöpolitik för att MP ska vilja ge den offentlighet.

Miljöpartiet tjänar nog mer på att väljarna går runt och tror att MP har den bästa miljöpolitiken, än att klimat- och miljöfrågorna får en mer framträdande roll i valrörelsen.

Risken är nämligen stor att en del illusioner då blir krossade.

Mer läsning

Annons