Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det stinker om pedofilhistorien – är det rättsröta?

Pedofiler är ofta mästare på att kamouflera sitt sexuella intresse för barn.

Endast en bråkdel av alla övergrepp når fram till dem som skulle kunna sätta stopp för brotten. Och skydda barnen.

Men om misstankar och anmälningar sopas under mattan av arbetsgivare och polis, blir det självfallet ännu svårare att komma åt brottslingarna.

Därför är det inget annat än en rättsskandal som just nu utspelar sig hos Gävleborg-Uppsalapolisen.

Så varför inte sätta fullt offentligt strålkastarljus på historien om den före detta chefen inom polisen Gävleborg som misstänktes för att vara pedofil?

Den skamfulla byken bör nog tvättas offentligt så att oskyldiga kan avskrivas och så att de som bär det faktiska ansvaret för mörkläggningen får ta vederbörliga konsekvenser.

Vad har internutredning, åklagare och kommunikationschef spelat för roller i detta drama? Och varför?

Polisen jobbar i den högsta av förtroendebranscher, tätt följd av många andra, däribland min egen. Hela vårt arbete bygger på att vi har allmänhetens förtroende.

Ett brottsoffer måste sålunda kunna gå till polisen när de utsatts för brott och förvänta sig en utredning som antingen leder till åtal och dom, eller friande.

Oavsett om den misstänkte är polis, chef, journalist, granne eller pappa.

Precis som att meddelarskyddet gäller för alla, även poliser. Den fina principen om att du kan gå till en journalist och berätta om oegentligheter, utan att riskera att avslöjas för din chef, arbetsgivare eller annan som kan utöva påtryckningar på dig.

Förtroendekapitalet sinar betänkligt i polischefshistorien. Förmodligen hade mörkläggningen precis motsatt syfte: Skulle pedofilmisstankarna komma fram skulle det inte se bra ut för polismyndigheten. Allra helst inte att han till och med steg i graderna och avancerade i organisationen, trots att de som rekryterat honom kände till misstankarna.

I mellandagarna avslöjade Aftonbladet att misstankar riktats mot en chef hos polisen i Gävleborg om barnpornografibrott. Från flera håll. En förundersökning inleddes men lades ner av kammaråklagare Elisabet Brandt. Chefen uppmanades att säga upp sig vilket också skedde. Av personliga skäl.

Här kunde hela saken varit ur världen om inte media börjat granska.

Christer Nordström, presstalesman för Uppsalapolisen (Gävleborg ingår i samma polisregion) rasade i pressen och sa att han aldrig varit med om något liknande under sina 45 år vid polisen.

Ärendet JO-anmäldes eftersom underligheterna radade upp sig: Ingen husrannsakan gjordes hos den misstänkte. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att ställa frågan: Var ingen intresserad av att säkra bevis?

Unni Jerndal, kommunikationsdirektör och den som rekryterat den misstänkte, har haft svårt att förklara mörkläggningen. Och trots att hon är journalist, hon jobbade tidigare som nyhetsankare på TV4, har hon i interna mejl uttryckt uppmaningar som liknar hot: poliser som uttalar sig om ärendet kan göra sig skyldiga till sekretessbrott.

Hon torde vara informerad om att meddelarskyddet är starkare än sekretesslagstiftningen. Och som sagt, även poliser omfattas.

På torsdagen avslöjade Dagens Eko (Sveriges radio) att det redan 2010 riktats pedofilmisstankar mot mannen, som vid det tillfället inte ens börjat sin anställning hos polisen. Misstankar som dock finns dokumenterade hos myndigheten.

Läs mer: Anställdes trots misstankar

Om det finns brottsoffer i den här historien är svårt att veta då det mesta är höljt i dunkel. Men troligtvis, eftersom chefen själv uttryckt sin förtjusning över barnpornografiska bilder som han haft i sin ägo.

Brottsförebyggande rådet (Brå) summerar till 7000 anmälningar om sexbrott mot barn under 15 år årligen. Anmälningarna har ökat kraftigt de senaste åren.

Eftersom bara en bråkdel av övergreppen når fram till lärare, skolsköterskor, socialtjänst och polis, finns det mycket som kan göras för att stoppa olämpliga personer och att upptäcka signaler om att något är fel hävdar Cecilia Kjellgren, forskare vid Linnéuniversitetet i Växjö, till Dagens samhälle.

Polisen kan börja med sin egen organisation.

Och vi andra också, i förtroendebranschen.

Läs mer: Aftonbladet avslöjade pedofilhistorien

Dagens Eko följde upp med nya avslöjanden

Dagens Samhälle granskar sexbrott mot barn