Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det som sker, det sker

På SVT.se kunde man i tisdags läsa att trots löftet får allt färre äldreboenden.

Annons

 2006 lovade äldreminister Maria Larsson (KD) att prioritera rätten till ett äldreboende när de äldre själva kände behov av det. Ändå är det drygt 12 000 färre som bor i särskilt boende i dag.

"Jag tycker inte att kommunerna tar sitt ansvar i det här. Det byggs för lite och det för lång tid", säger hon.

Så blev det sagt, med ord och inga visor. Ändå tutar KD på. Och tutandet ska visst förvilla i Alliansens duglighet: Que sera sera – det som sker, det sker! Och så är det bra med det! Menar KD med detta, att visst ska det ske, men ändå inte alls?

Hur kan det få bli så taffligt? Kan det förklaras med att KD mycket mera gärna sitter med på resan till Alliansens alldeles egen pärleport och nu verkligen plågsamt fått ändan klämd i vagnen? Då väljer man lätt bort de äldre. Andra prioriteringar pluppar ju upp titt som tätt: Det är avdrag, momssänkningar, utförsäkringar och utförsäljningar. Här har visst äldreministern fått full pott.

Så blev det med Maria Larssons lovande. Men, uttalades det löftet år 2006 verkligen villkorat? Var den löftesfulla ministerns högt framförda politiska insats begränsad och utan något mer än tal och tyckande?

Hur blev det nu, Maria Larsson? Vad har du lovat de två av tio, som nyligen rapporteras dö inom en månad efter flytten till hemmet? Kände de inte alls av något behov före livets sista månad, inte ens ett uns av önskan i detta nära nu, år 2014?

I vilken Äldreministers värld finns du till hands, Maria Larsson KD?

Jan Thollin

Söderhamn

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel