Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Det känns att man gör nytta"

– Ingen kan säga att man gör det för pengarna - man gör det för att man vill att de ska må bra.

Det säger Ulla-Britt Holm, som varit god man i över tio år.

Annons

Ulla-Britt Holm, 74 år och pensionär sedan drygt tio år, jobbade med utvecklingsstörda personer från att hon var 19 år. Genom åren mötte hon många som hade gode män - och också deras gode män.

– Även min man var god man, och när jag fick en förfrågan rörde det en person jag väl kände till.

Då maken dog tillfrågades Ulla-Britt rörande den person han varit god man för, och Ulla-Britt tog över uppdraget.

Ingen av de båda huvudmännen lever längre. Ulla-Britt vill inte ta på sig fler uppdrag, men hon har aldrig ångrat att hon tackade ja:

– Jag kände ju till båda fallen, och vi hade en relation. Det var ju också den deras önskan att jag skulle bli god man, och jag ville att de skulle ha det bra.

Viktigast är engagemang, att hålla kontakt och helst träffas vid fler tillfällen än när man ska hjälpa till med något, tycker hon.

– Det är mycket man måste sätta sig in i, att göra den ekonomiska redovisningen kan vara nog så besvärligt, i synnerhet i de fall där det finns egendom och pengar. Även annars är det mycket att tänka på, så ingen kan säga att man gör det för pengarna.

Hon hoppas också att kommunen ska jobba för att få in yngre goda män, och satsa på utbildning för dem som vill ta på sig uppdraget, eftersom det är viktigt.

– Det känns bra att jag har kunnat hjälpa en person och blivit uppskatta, "det är tur jag har dig" har jag fått höra många gånger, och det har verkligen känts att jag gjort nytta.