Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det gick ju bra med språktestet...

/

I veckan försökte Jan Björklund plocka poäng i skolfrågor och integrationsfrågor samtidigt. Genom att föreslå en ny lag som gör att elever och lärare med heltäckande slöjor ska kunna utestängas från svensk skola.

Annons

Det är många exotiska ord i den här debatten och först av allt gäller det att skilja på begreppen. En burka är det plagg som vi ser på TV-bilder från Afghanistan, ett heltäckande plagg som täcker hela ansiktet. En niqab är ett plagg som täcker hela ansiktet förutom ögonen. Den absolut vanligaste religiösa huvudbonaden i Sverige är dock den sortens slöja som kan se olika ut och bäras på många sätt, men som aldrig döljer ansiktet.

Att prata om niqab, burka och slöja som att det vore samma sak är alltså lite som att blanda ihop äpplen och päron. Med den tanken i bakhuvudet kan man undra hur stort problemet är i skolorna. Visst finns det en del elever som bär någon form av slöja. Men att elever bär niqab eller burka, de heltäckande varianter som Björklund syftade på med förslaget, är betydligt ovanligare.

Enligt Skolverket har rektorer redan idag rätt att förbjuda heltäckande slöjor om det stör undervisningen. Skolinspektionen har inga anmälda fall. Diskrimineringsombudsmannen har ett aktuellt fall i sina register; en Komvuxelev som anmälde skolledningen när hon inte fick ha niqab. Men det är ett enda fall av de runt 2500 diskrimineringsfall som de utreder varje år.

Det finns alltså fungerande rekommendationer och inga direkta problem med tillämpningen som kräver nya lagar. Allt det här vet säkert Björklund. Liksom han vet att rätt få svenska muslimer bär burka eller niqab. Men för honom var det här en symbolfråga, ett sätt att markera revir.

Slöjförbud ligger dessutom fint i linje med övriga krav- och förbudsfrågor som Folkpartiet drivit senaste tiden. Om eleverna skolkar, skriv in det i betyget. Om eleverna är stökiga, tvinga deras föräldrar att sitta med på lektionerna. Och om eleverna ser osvenska ut, lagstifta om motsatsen.

Varför Björklund väljer att dra upp denna icke-fråga samtidigt som Sverigedemokraterna verkar ha parkerat strax över riksdagsspärren är inte så svårt att gissa. Antagligen hoppas han vinna röster från de som delar tankarna, men ändå har svårt att omvandla sin svenssonrasism till en verklig röst på SD. De som tycker det känns mer rumsrent att ett etablerat parti lyfter frågorna. Det gick ju bra för Folkpartiet att prata språktest i valet 2002.

Kanske har vårt svenska Folkparti sneglat på Dansk Folkeparti, vågmästarna som har lyckats skapa ett helt nytt politiskt klimat och solkat ner bilden av danskt gemyt? Åtminstone har de anammat deras taktik. Genom att prata symbolfrågor slipper man från att diskutera de verkliga problemen.

Ju mer valrörelsen kommer att handla om integrationspolitikens symboler och detaljer, desto mer kommer Sverigedemokraterna att gynnas av debatten. De är ett främlingsfientligt enfrågeparti som lever på prata just symbolfrågor.

Folkpartiet anno 2010 är långt ifrån det socialliberala alternativ som partiet en gång var. Bengt Westerberg reste sig ur TV-soffan den valnatt då Ny Demokrati hade kommit in i riksdagen. Jan Björklund har nu fullt upp med att hålla upp dörren för deras efterträdare.

Eva Älander

Mer läsning

Annons