Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det går inte som tåget längre

/

Det börjar nästan bli ett skämt. Har natt-tåget från Narvik på väg söderut mot Stockholm någonsin passerat Hälsingland i tid? Ständigt rapporterar media om förseningar. Den luttrade är inte förvånad - förseningar i tågtrafiken börjar bli mer regel än undantag.

Annons

Inte underligt att den politiska debatten på senare tid till stor del kommit att handla om tågtrafik. Den politiker som inte känt av opinionen måste vara resonans mot folkligt irritation.

I Gustav Fridolins vision för Sverige - manifesterad i debattboken Maskiner och människor- spelar kraftigt utbyggd tågtrafik en nyckelroll. Håkan Juholt lovar i sitt Almedalstal en satsning på järnvägar landet över. Ge grönt ljus för tågen, var beskedet. Fluffigt tal, och givetvis utan erkännande om att dagens problem också hänger samman med tidigare s-märkta försummelser. Men ändå - som fokusområde helt rätt i tiden.

Trots det ges få signaler från regeringen om att de tar opinionen, problemen och infrastrukturens framtidsutmaningar på allvar. Det är märkligt.

Mitt under rådande snökaos var det orealistiskt att tro på en helhetslösning från regeringen – tågnätet har stora strukturella brister vars åtgärder man inte snyter fram ur näven. Men därefter: När det värsta kaoset lagt sig och SJ fått möjlighet att hämta andan, blir frånvaron av ett omfattande politiskt svar på det överbelamrade tågnätet allt mer anmärkningsvärd.

Visst har det kommit enstaka utspel. Fyra centerpartistiska riksdagsledamöter lanserade exempelvis ett åtgärdsförslag i vintras, innehållande bland annat sänkta avkastningskrav på SJ, förbättrad konkurrens och höjda banavgifter. Något som visar på probleminsikt - med regelförändringar och förbättrade finansieringsmöjligheter kommer man långt. Men något samlat grepp från regeringen var det inte, och det blir allt mer uppenbart att det behövs.

Nyligen lyfte Trafikverket fram vad det skulle kosta att säkra en tillförlitlig tågtrafik till 2022. Den uppskattade siffran? 23 miljarder mer än vad som redan avsatts. Spår, växlar och kontaktledning är ofta 50-80 är gamla och tågen är i dag betydligt tyngre, bredare, högre och längre än förr… Lägg därtill problematiska flaskhalsar och en efterfrågan som ökar och du får en ännu högre nota.

Ur det skenet är de 800 miljoner till underhåll som regeringen sköt till i vintras en droppe i havet. Alldeles oavsett hur väl konkurrenssituationen på rälsarna fungerar.

Alliansregeringen har i sina senaste budgetar fått utstå kritik för att vara slut på visioner. Reformviljan har lyst med sin frånvaro, trots ökat ekonomiskt utrymme. Att de inte tagit tillfället i akt och tydligt adresserat tågproblemet är dumt. Ett samhälle som ska kombinera ökad tillväxt med minskade utsläpp kräver ett utbyggt och förbättrat tågnät.

Visst är satsningar på infrastruktur extremt kostsamt, och visst tar det tid. Och alltid är de omgärdade av oförutsedda problem. Men görs satsningen inte nu så måste den göras imorgon. Om alliansregeringen är smart sätter de spaden i marken och tar på sig äran medan de har möjligheten.

Den 29 februari 2012 kommer Trafikverkets slutredovisning om hur tågkapaciteten till år 2021 och år 2050 kan säkerställas. Låt oss hoppas att det också blir ett startdatum för Alliansens stora tågsatsning.

Mer läsning

Annons