Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det behövs en ny berättelse för Alliansen

/

Utgångsläget för regeringen så här vid inledningen av valåret hade kunnat vara bättre. Stödet i opinionen är inget att yvas över och paradfrågan – jobben – är ingen munter historia.

Annons

Fast å andra sidan hade det kunnat se mycket sämre ut. Den ekonomiska krisen är inte hemmagjord och för en liten öppen ekonomi som den svenska slår global finansiell oro hårt mot arbetsmarknaden.

En regerings främsta uppgift blir då att ha is i magen och dels behålla kontrollen över statsfinanserna, dels se till att människor som förlorar jobben inte fastnar i utanförskap. Det är precis vad regeringen gjort.

De rödgröna vill inte kännas vid detta. När årets första partiledardebatt i riksdagen gick av stapeln försökte de sätta bilden av alliansens styre som både ett stort misslyckande och en medveten strävan att skapa klyftor i samhället. Oppositionsledaren Mona Sahlin menade i ett replikskifte med statsminister Fredrik Reinfeldt att han bara behövt fyra år för att förvandla överskott till underskott.

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson och V-ledaren Lars Ohly hakade på och radade upp beskyllningar om orättvisor.

Alliansen å sin sida, speciellt statsministern, spelade på regeringens ansvarstagande och ställde detta mot en opposition som ägnar sig åt ”fusköverenskommelser” och inte är mycket att luta sig mot. Peter Eriksson drog ner skratt när han satte fingret på likheter i Fredrik Reinfeldts belåtna framtoning och föregångaren Göran Persson. Längst i kritiken av de rödgröna gick KD-ledaren Göran Hägglund som varnade för att det vore direkt farligt att låta de rödgröna styra Sverige.

Så här kommer det att låta fram till valdagen den 19 september. Det är det blå laget mot det rödgröna laget. Inte så lite tid kommer att ägnas åt att göra ner motståndarsidan med anklagelser om att inte läsa av verkligheten rätt eller få plus och minus att gå ihop. Det hör till det politiska spelets regler, men blir lätt tjatigt.

Valrörelsen skulle vinna mycket på att drivas mer av idéer. Men de idéer som Lars Ohly presenterade i partiledardebatten inte torde vinna så mycket röster. Enligt honom ska de rödgröna ”onödiggöra” privata lösningar i välfärden genom att de offentliga systemen blir utan revor. Det är inte trovärdigt. Statsminister Fredrik Reinfeldt gjorde också en ansats att prata visionärt, men kom liksom av sig.

En styrka med alliansen i opposition inför förra valet var att berättelsen om utanförskapet höll ihop den politiska inriktningen.

Statsministerns tal om föregångslandet Sverige slår inte alls an samma strängar. Det behövs en ny bärande berättelse för alliansen.

Ja, även för oppositionen som blickar lika mycket bakåt som de sneglar åt opinionsmätningarna och säger vad som låter bra för dagen.

Folkpartiledaren Jan Björklund var något viktigt på spåren när han sa att välståndet inte kan tas för givet. Globaliseringen ställer nya krav på politik och samhälle.

Utmaningarna är stora, men också vinsterna för dem som förmår se möjligheterna. Hur Sverige kan bli en vinnare i globaliseringen borde uppta mer av valdebatter och partiutspel under detta valår.

Magnus Krantz

Liberala Nuhetsbyrån

Mer läsning

Annons