Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Det är så roligt att använda något gammalt och göra det nytt"

Det är tungt, hårt och krävande – men jättekul. Så tycker Carina Norling om sitt nya yrke, möbeltapetserare. Just nu är hon lärling hos Ville Berglund i Edsbyn.
– Man blir aldrig fullärd, säger hon.

Annons

Tygrullar, redskap och material trängs i hyllorna hos möbeltapetseraren Ville Berglund. Överallt står möbler, möbeldynor och skoterdynor – en del slitna, andra ser sprillans nya ut och ska därmed snart hem till sina ägare igen. Det är högtryck just nu och det gläder Carina Norling, som är lärling i verkstaden.

– Det kommer många yngre hit också, med 50-60-talsmöbler som behöver renoveras. Det är jättekul att min generation också är intresserad. Och sen är det ju miljöaspekten också, att man gör så i stället för att köpa nytt.

Hon har avslutat en tvåårig utbildning i Kramfors och kunde välja mellan att starta eget eller att bli lärling.

– Jag kände mig inte redo att bli egen. Jag vill ha mera erfarenhet och kött på benen först, säger hon.

Det är ett brett yrke hon har valt: hon gör allt från att sy båtkapell till att sy soffdynor.

– Det är det roligaste med jobbet, att det kan variera så väldigt från dag till dag. Och så är det så roligt att använda något gammalt och göra det nytt.

Däremot kan det vara tungt, både att hantera stora möbler och att handsy och spänna fjädrar. Och det är många olika små detaljer man måste lära sig.

– Man blir aldrig fullärd. Man kan grunderna, men man kan hålla på och pilla med smågrejer hur länge som helst.

– Allra svårast är när det kommer in en riktigt gammal möbel och vi ska göra en historisk rekonstruktion. Då kanske man måste ut i skogen och plocka mossa eller skaffa renhår för att det ska bli rätt material!

Efter jul tänker Carina sätta igång med gesällprovet. Om allt går som det ska är hon godkänd ett halvår senare.

– Det är rätt nervöst, medger hon.