Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är något sjukt i vården

/

En 72-årig kvinna från Ljusdal behandlades för gikt och diskbråck när hon i själva verket fått en blodpropp i benet. Efter en misslyckad operation flögs hon i helikopter till Akademiska sjukhuset men benet gick inte att rädda.

Annons

Jan Jonsson från Freluga var svårt njursjuk och i maj i år fick han inte den dialys han var helt beroende av på fyra dagar. I stället skickades han mellan sjukhusen.

Två dagar senare var han död.

Två fall som hamnat på socialstyrelsens bord och som Hälsingetidningar uppmärksammat de senaste dagarna.

Men listan på felbehandlingar, vårdmissar och allmänt slarv skulle kunna göras mycket längre. 150 enskilda klagomål ligger just nu hos socialstyrelsen. Och då handlar det om klagomål som enbart rör vården i Gävleborg.

Myndighetsförfarandet har från och med 1 januari i år gjorts om. Tidigare kunde patienter eller anhöriga vända sig till hälso- och sjuvårdens ansvarsnämnd om de ansåg att de blivit felaktigt behandlade, eller bemötta.

När så den nya enheten på socialstyrelsen tagit över klagomålen, ärvde de också 2400 obehandlade ärenden.

Lägg därtill att det kommer in 30 nya klagomål varje dag, vilka kan handla om allt från att en sjuksköterska varit otrevlig till regelrätta vårdskandaler.

Det är lätt att förstå att klagohögarna växer. Vilka ska behandlas först, vad är prioriterat?

Det är trots allt skillnad om en patient blivit avsnäst av en morgontrött läkarsekreterare eller om man fått sätta livet till på grund av fel diagnos.

Av de 150 som hittills kommit in som rör Gävleborg har socialstyrelsen inte ens hunnit ta itu med hälften.

Endast i två av fallen har något slags disciplinär åtgärd vidtagits.

Och är det egentligen kärnfrågan - att en enskild läkare eller sjuksköterska ska hängas?

Anna-Britta Persson får inte tillbaka sin sambo Jan Jonsson hur mycket straff som än delas ut. Hon var väl medveten om att Jan var väldigt sjuk, men att han kanske kunde ha fått ett par år till i livet. Om det inte sjabblats med dialysen.

Den 72-åriga kvinnan i Ljusdal får inte heller tillbaka sitt ben eller de två månader av intensivvård som är utraderade ur hennes medvetande.

Ambitionen hos socialstyrelsen är den rätta. Att upptäcka systemfel inom vården, i stället för att leta enskilda syndabockar. Men gör de det?

Hur många gånger har inte sjukhuset i Gävle fått böta tusentals kronor för överbeläggningar där patienter vårdas i korridorer och i fikarum.

Hur många gånger vittnar inte patienter om att de uppsökt primärvården med sina krämpor och skickats hem med värktabletter.

Eller nekats röntgen och en vettig undersökning på sjukhuset så att det till slut varit försent.

Eller inte ens lyckats ta sig förbi grindvakten, det vill säga sjukvårdsrådgivningen, så att rätt vård sats in i tid.

Ska vi acceptera att bollas mellan primärvården och Hudiksvalls sjukhus, mellan Bollnäs och Gävle sjukhus för att sedan i ilfart flygas till Akademiska sjukhuset och förhoppningsvis räddas av expertisen?

Naturligtvis inte.

Socialstyrelsen uppmanas härmed att genast gå till botten med de systemfel som verkar råda i Gävleborg. Så att personalen får rutiner att jobba efter.

Så att det blir lätt att göra rätt, som de själva uttrycker det.

Det måste vara själva vitsen med den nya patientsäkerhetslagen.

Mer läsning

Annons