Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Det är moderat classic ända in i kaklet"

På Moderaternas EU-lista tycks tiden i allt väsentligt ha stått stilla.

Annons

Partiernas listor i valen till Europaparlamentet brukar bestå av en salig blandning av före detta toppolitiker och unga karriärister som söker en plattform. Denna karaktärisering gäller också för Moderaterna. Den före detta partisekreteraren Gunnar Hökmark – en av medlemmarna i det så kallade bunkergänget i kretsen kring Carl Bildt när han var moderatledare och statsminister – står etta på listan. På andra plats har vi Christofer Fjellner, tidigare ordförande för Moderata ungdomsförbundet. Fjellner är måhända inte att betrakta som någon oerfaren ungdom längre, men han kom in som ett wild card för två mandatperioder sedan.

Moderatlistan kryddas sedan med Anna-Maria Corazza-Bildt på tredje plats och den EU-kritiske – en ovanlig egenskap hos moderater – Carl-Oskar Bohlin.

På Moderaternas EU-lista tycks tiden i allt väsentligt ha stått stilla. Här talar vi inte om några nymoderater som till varje pris försöker tillintetgöra de åsiktsskillnader som finns visavi Socialdemokraterna; det är moderat classic ända in i kaklet. I Moderaternas valmanifest handlar de tre första punkterna om jobb, ekonomi och polissamarbete. Längre ner kommer, lite mer pliktskyldigt, till exempel partiets politik på klimatområdet och hur man ser på djurskyddet inom EU. Det är inget snack om vad partiet anser vara viktigast: Klassiska högerfrågor.

EU-kritiker påstår ofta att valet till Europaparlamentet är meningslöst, detta då Sverige bara tillsätter 20 av de 750 mandaten i parlamentet. Men faktum är att en enskild parlamentariker i Europaparlamentet nästan har större möjligheter att påverka politiken än en av de 349 ledamöterna i Sveriges riksdag. Gunnar Hökmark är en av de svenska parlamentariker som har nått längst i Europaparlamentets hierarki, han är vice ordförande i den största partigruppen EPP, som organiserar konservativa och kristdemokratiska partier i parlamentet (från Sverige är utöver Moderaterna också Kristdemokraterna med i EPP).

Från vänster kritiseras EPP ofta just för att gruppen driver konservativa frågor. Till exempel har EPP i Europaparlamentet röstat emot rekommendationer för EU:s medlemsländer att lyfta rätten till preventivmedel, lagliga och säkra aborter och sexualundervisning för unga. I moralfrågor står de flesta svenskar, också medlemmar av M och faktiskt KD, för betydligt liberalare regler än sina systerpartier i Europa.

Hur ska man då förstå att M och KD ändå kan delta i dylika beslut? Det handlar helt enkelt om vad man vill att EU ska ha beslutanderätt om. EU ska inte besluta om enskilda medlemsländers abortlagstiftning; om vi ger EU den rätten är risken förmodligen större att vi blir påtvingade en strängare abortlagstiftning än att vi lyckas övertyga resten av EU om värdet av våra liberalare regler.

EU ska, om Moderaterna får bestämma, främst fokusera på de fyra friheterna, det vill säga den fria rörligheten för människor, varor, tjänster och kapital.