Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är inte så farligt att springa vilse…

/

Välkommen till Hälsingland.

Idag invigs orienteringsfesten O-Ringen.

Annons

För tredje gången i orienteringshistorien har orienteringsentusiasterna byggt upp O-Ringenstaden på Moheds flygfält utanför Söderhamn.

Det är gammal klassisk mark.

Redan under 1600-talet blev Mohed hemmabasen för Hälsinge Regemente. Där utbildades tusentals soldater innan regementet flyttades till Gävle i början av 1900-talet.

Mohed var också känt i hela Europa för Flors linnemanufakteri som fanns i Gamla prästgården, strax nedanför Mo kyrka, och Ranbogården som numera har utställningar och servering. Under perioden 1729-1859 sysselsatte linneproduktionen 300 personer och levererade produkter till kungahusen runt om i Europa.

Idag bor omkring 400 personer i Mohed, men under O-Ringenveckan växer det lilla samhället till en liten stad med fyra närbutiker, två restauranger, sportaffär, disco och mycket annat

Uppskattningsvis kommer omkring 25 000 personer att dra till Hälsingland under O-Ringenveckan. Drygt hälften av dem är tävlande. De övriga är medföljare och orienteringsentusiaster i största allmänhet som vill följa tävlingarna på nära håll.

Det är något speciellt med orienteringssporten. Det är en av få idrottsaktiviteter där olika åldrar möts över generationsgränserna, där elit och amatörer deltar i samma arrangemang, där den sociala gemenskapen på sidan om tävlingsområdet verkar vara minst lika viktig som själva tävlandet.

Någon filosofiskt lagd människa har konstaterat att orienteringen påminner en hel del om livet. Orienteraren måste nämligen hålla reda på de tre viktiga frågorna: Varifrån kommer jag? Var är jag? Och vart är jag på väg?

Nog så viktiga frågor att ha pejl på om man inte bara vill irra omkring lite planlöst ute i buskarna.

Och rätt viktiga frågor att fundera över och samtala om vid grillen när dagen går mot sitt slut.

Trots att det bara var fem år sedan som O-Ringen drog till Mohed är orienteringsfesten tillbaka. Att O-ringen kommer tillbaka till samma plats efter så kort tid har nog aldrig tidigare förekommit i dess historia. Och det är ett bra betyg för arrangörsklubbarna.

För Hälsingland i allmänhet, och för Söderhamn i synnerhet, betyder O-Ringen en hel del uppmärksamhet och klirr i kassan.

Människor som kanske aldrig annars skulle komma till Hälsingebygderna kommer att upptäcka vad vårt landskap har att erbjuda av vacker natur, ett välbevarat kulturarv, festliga aktiviteter.

Och det kanske viktigaste av allt, gästvänliga och intressanta människor som förhoppningsvis gärna vill berätta och visa sina gäster vad bygden kan erbjuda.

De flesta orienterare kommer naturligtvis att vara fullt upptagna med att tävla och förbereda på nästa dags tävling. Och pusta ut på kvällen.

Men jag hoppas verkligen att gästerna tar sig tid att botanisera lite i omgivningarna utanför själva orienteringskartorna.

Där finns många smultronställen. Inte minst vid havet, utmed Ljusnan- och Voxnandalen, vid Dellen-sjöarna för att bara nämna tre områden. Kolla med turistinformationerna.

Även om jag uppskattar O-Ringen och orienterarna, så är jag själv ingen orienterare. Jag har nog inte orienterat sedan jag sprang vilse i skolorienteringen. Men som ni märker kom jag till rätta.

Förresten är vi nog alldeles för rädda för att gå vilse. Vi planerar och förbereder, vi ser till att ha bästa karta och kompass. Både i orienteringsskogen och i livet. Vi vill vara så effektiva och snabba som möjligt.

Men kanske riskerar vi då att missa något. Det spontana infallet. Det oplanerade mötet. Den överraskande upptäckten.

Jag tänker ofta på poeten Tomas Tranströmers tänkvärda ord: ”Det finns mitt i skogen en glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.”

Det kanske trots allt inte är så farligt att springa vilse…

Mer läsning

Annons