Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dessa karismatiska män...

Vad har Bror Eric Bergqvist, Lars-Åke Winberg och Björn Lundén gemensamt? De är alla färgstarka huvudpersoner i dokumentärfilmer om dem själva.

Salongen var fullsatt på Svea bio i Delsbo när Helene Aastrup Samuels och Erik Strömdahls film om Björn Lundén, En lögnares resa, visades för publik första gången. Ingen blev nog besviken. Gröna vågaren Björn Lundén från Stockholm, som blev bonde i Svågadalen och samtidigt startade en redovisningsbyrå som växte till ett företag i Näsviken med över 80 anställda, är en underhållande person. Kanske inte lögnare, men fantasifull och uppfinningsrik med helt egna, ibland vilda, idéer som han också förverkligar. Han har kul och lyckas dra med sig andra i lustfyllda projekt på samma gång.

Filmarna har varvat klipp från vardagsmiljöer i Näsviken, på föredragsturné och i Kigali, Rwanda, där hans fru Nellie bor. Även om förhållandet upphört ger Björn Lundén ut afrikanska böcker översatta till engelska som han själv distribuerar i Afrika. I filmen får han berätta själv om olika skeden i livet och sin företagsfilosofi som går på tvärs med etablerade regler för företagande. Men det fungerar att låta personalen dela på allt ansvar, flera får själva berätta i filmen.

Samtidigt som jag skrattar och dras med i filmen, som säkert kan komma att visas i SVT senare, kan jag inte låta bli att fundera över vad det är som gör att vi är så fascinerade av utåtagerande män. Att de är så tacksamma teman för dokumentärfilmer, män som tar plats, vågar ta ut svängarna och lyckas få andra att avundas till och med deras kala skallar och antydan till kulmage?

Bara den senaste veckan har jag presenterats för fyra olika dokumentärfilmsprojekt om lokalkändisar - alla män. Två av dem är nyligen avlidna, de övriga i högsta grad aktiva. Förläggaren Lars-Åke Winberg, hembygdsmålaren Bror-Eric, och nästa vecka visas också en film om konstnären Nils Olof Hedenskog. Blickar jag bakåt finns fler, som Klint-Olle och Mårten Andersson, med flera.

Dokumentärerna om färgstarka kvinnor är färre. Är det lättare att hitta finansiering när det handlar om framgångsrika, självmedvetna män? Var finns filmerna om motsvarande kvinnliga utövare av konst, politik eller företagande? Konstnären Diana Andersson skulle vara en perfekt aktör i filmen om sig själv, eller varför inte modedesignern Ewa i Walla, kulturentreprenören Gerd Engberg eller folkmusikern O'tôrgs-Kaisa Abrahamsson?