Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den unika bonaden från Skog

/
  • I rött, grönt, gult och blått står församlingen i kyrkan, som originellt nog visas i genomskärning på Skogbonaden. Två män ringer i stapelns storklocka och en ringer lillklockan.
  • Skogbonaden kan inte visas i full belysning utan förvaras i en klimatanpassad monter beslyst med svaga lampor. Färgerna och motiven imponerar dock ändål
  • Lars Nylander på Hälsinglands museum visar den järnbytta där bröllopskronan låg, inlindad i Skogbonaden.
  • Skogbonaden är en långsmal väv, ca 35 centimeter bred och 175 centimeter lång.
  • 1912 hittades Skogbonaden i Skogs kyrka i Ödmården i södra Hälsingland. Väven är daterad till senare delen av 1200-talet.

Den var en illaluktande tygtrasa när den hittades 1912. Men Skogbonaden hör till Sveriges främsta textila skatter, från senare delen av 1200-talet. På lördag invigs en utställning där originalväven visas på Hälsinglands museum i Hudiksvall.

Annons

Inför en utställning om kyrklig konst, som skulle hållas 1913, reste Frans Rodenstam och Erik Salvén runt bland Hälsinglands kyrkor för att samla in föremål. I Skogs kyrka, i Ödmården i södra Hälsingland, fann de en textil bonad virad runt en gammal brudkrona i en järnbytta.

Trasan "luktade styggt" men visade ett myller av djur, en kyrka i genomskärning, människor och en klockstapel i starka färger. En historisk sensation, daterad till slutet av 1200-talet, en bild av äkta medeltid när kristendomen ännu var ung och kyrkan nyss bildad. Bonaden från Skog skickades ner till konserveringsateljén Pietas i Stockholm där textilkonstnären och konservatorn Agnes Branting tog hand om den.

– Skogbonaden kom verkligen i rätta händer, Agnes Branting var en föregångare och hennes konserveringsteknik används än i dag i hela världen, berättar Marie-Louise Franzén, som är 1:e antikvarie på Historiska museet.

Utställningen med kyrklig konst 1913 är enda gången originalet Skogbonaden har visats i Hälsingland. Året därpå kom den till Historiska museet och därefter har den visats på plats där. 1929 skickades bonaden till utställningar i Paris, Köpenhamn och Liljevalchs i Stockholm, men sedan har den inte flyttats från museet.

Länge har man tvistat om budskapet på den 175 centimeter långa väven, utförd i soumak, en plockväv på tuskafts- eller ripsbotten där mönsterinslagen i färgat ullgarn ligger snärjda runt varpens fina linnetrådar. Vilka var de tre storståtliga männen som kom bakom lejonen med gapande munnar? Var de Tor, Oden och Frej, de hedniska gudarna som hotade kristenhetens nya tempel? Eller föreställde de kanske Bibelns tre heliga konungar eller rent av den kristna treenigheten? I dag har tolkningen stannat vid medeltidens eget svar. De tre är Nordens tre helgonkungar Erik, Olov och Knut. Men helt säker kan man inte vara. Det saknas dessutom en bit av bonaden på höger sida, en rekonstruktion har kommit fram till att den var 10-12 centimeter längre från början.

– Man vet inte heller var bonaden har suttit. Skogs församling nämns inte på 1310-talet men ett kapell invigdes där år 1324, berättar Lars Nylander, antikvarie på Hälsinglands museum.

Det har gjorts några kopior av bonaden under årens lopp. De första broderades, eftersom de snärjda trådarna såg ut som stjälkstygn. Men det finns en tidig vävd kopia i Skogs kyrka och en senare, från 1920-talet, på Hälsinglands museum.

Sverige har en stor mängd medeltida textilier, så vad gör då Skogbonaden så unik?

– Motiven och vävtekniken, sammanfattar Marie-Louise Franzén.

Det finns vävar i Norden från 400-talet i soumak, eller snärjvävnad som den döptes till i Sverige. Men Skogbonaden är den sista utlöpan av den tekniken i Sverige. Tillsammans med den några århundraden äldre Överhogdalstapeten står den i en klass för sig, med sina rika, berättande bilder från tiden när Sverige kristnades.

Mer läsning

Annons