Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den svenska skolan - en statsangelägenhet

/

God morgon Ljusdal!

Utan att bli Bråviksdjup måste man återigen ställa sig frågan varför skolan ständigt är i blickpunkten – ur ett ekonomiskt perspektiv?

Annons

Den ekonomiska urholkningen av utbildningsväsendet i Sverige i stort och i Ljusdal i synnerhet är på tapeten nästan varje vecka, året runt. Varför?

Varför räcker inte resurserna till för att ge barn och ungdomar en bra och tidsenligt utbildning?

Många, jag är en av dem, påstår att den nationella urholkningen av vårt kunskapskapital började med att staten, i ett rus av decentraliseringsiver, skyfflade över det ekonomiska ansvaret på kommunerna. Redan då borde man ha anat vad som komma skulle.

Det ligger i sakens natur att verksamheter som är dyra drabbas av kortsiktiga och långsiktiga beslut ur ett lokalt plånboksperspektiv. Rätten till en likvärdig skola oavsett var du bor i Sverige är blott en myt.

Följden blir att förutsättningarna för barnen och ungdomarna att lyckas med sin skola egentligen beror på hur de lokala politikerna handskas med pengarna. Läroplanerna är av underordnad betydelse.

Penningresurserna disponerar de enskilda kommunerna även om man drar upp riktlinjerna från centralt håll. In med skolan under statens vingar igen! Det är en statsangelägenhet att vi upprätthåller en hög kvalitet på utbildningen och att de resurser som behövs för att uppnå målen tillsätts. Det kan inte de enskilt luspanka kommunerna ansvara för, även om de har de bästa ambitioner.

De faller i plånboksfällan. Finns det inga kulor så finns det inga kulor.

Nu visar det sig att Ljusdal administrerar bäst i Hälsingland och följdaktningen skjuter till minst pengar till kärnverksamheten, undervisningen. Förvaltningen lovar bättring…

Facket vill att staten tar över det ekonomiska ansvaret för skolan. Lokalavdelningen i Ljusdal håller med; låt staten ta över!

Efter många års nedåtgående utbildningsspiral är det dags att göra huvudmannaskapet för skolan till en val- och riksfråga. Sverige kan inte fortsätta att missköta utbildningen av sitt framtida kunskapskapital på grund av lokala ekonomiska skillnader.

Stora skolchefen i Ljusdal yttrade i tisdagens LjP något som är typiskt för hela situationen: "Vi är bra på att hitta de barn som behöver mer resurser tidigt, men inte lika bra på att stötta dem".

Man vet om problemen men har inte medel att göra någonting åt det, ett typiskt kommunalt plånboksproblem.

Risken att det kommer att bli ett permanent problem, om det inte sker någonting radikalt beträffande huvudmannaskapet för den svenska skolan, är uppenbar!

 

Mer läsning

Annons