Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den gamla bilden: Skolfotografier från förr

Här är ett skolfoto från höstterminens början 1957, det är från fjärde klass, närmare bestämt klass 4 F. Och vad är det för märkligt med det? Jo för den som tycker sig känna igen bakgrunden så är det faktiskt en av Söderhamns äldsta byggnader, Rustkammaren.
Det skriver Rolf Orre som minns tillbaka drygt 60 år.

Annons

Fotot är taget där därför att när vi som skulle börja i fjärde klassen, efter att de tre första åren ha gått på Västra skolan, visade det sig att alla skollokaler i Söderhamn var fullbelagda. Söderhamns stad, som det då kallades, fick göra en provisorisk lösning, laga efter läge så att säga, och anledningen var att det fanns så mycket efterkrigsbarn, en stor inflyttning och i övrigt en expansiv tid.

Man kan tänka sig att det har funnits minst sex parallella klasser med cirka 25–30 elever inom dåvarande Söderhamns stad, vilket blir närmare 150 barn i varje årskull. Vilket i sin tur skulle betyda att det hade fötts nästan ett barn varannan dag under åren efter andra världskriget. Jämför med dagens situation, det finns inte ens ett BB i Söderhamn.

I Västra skolan satt vi elever som vanligt i varsin skolbänk, de första två åren vill jag minnas att bänken och stolen var en hel enhet, katedern var placerad ett par decimeter högre, och bänkarna placerad framför i fyra eller fem rader. På den tiden, för att läraren i vår klass, Sigrid Åkerström, för övrigt en mycket, mycket sträng lärarinna, skulle ha god uppsikt över oss elever. Så sträng att det kunde delas ut örfilar eller att man blev luggade i håret, invid öronen.

Skolagan avskaffades i slutet av 1950-talet, men det betydde inte att den upphörde. Skolböcker, skriv- och ritpapper, pennor med mera förvarades i dessa bänkar, som hade ett uppfällbart lock och plats för ett bläckhorn på bänkens högra hörn. Klassen hade ett eget klassrum.

När vi så började i fjärde klass på Rustkammaren, som den här bilden visar, blev det annorlunda.

Lokalen användes under kvällar och helger till andra aktiviteter och därför fick vi förvara vårt skolmaterial i varsina resväskor. Bruna resväskor, som jag vill minnas var gjorda av pressad papp. Och inte hade vi vanliga skolbänkar, utan hopfällbara långbord.

Måltidsrasterna fick vi inta i skyddsrummen under Centralskolan, nuvarande Norrtullsskolan. Dit fick vi gå på matrasten. En promenad fram och tillbaka på ungefär två kilometer, eller det var mest att vi sprang. En med dagens situation och sätt att se det, en nyttig aktivitet.

När vi efter måltiden tog oss tillbaka till skolan kunde man ibland, om man hade en 25-öring, slinka in till Kalles Hembageri i hörnet Åsgatan/Tägtgatan och köpa en stor påse med skadat bröd, om man inte hade gillat skolmaten som serverades. För även på den tiden hände det att maten ansågs vara ”äcklig”.

När vi började i femte klass flyttades klassen till Centralskolan.

Det saknas någon eller några elever på bilden, själv kan jag komma ihåg att Gustav Brolin saknas, men kanske någon annan som minns den här tiden kan komma på någon ytterligare. Några av oss elever finns tyvärr inte heller längre i livet. Vad jag hört och vet är det Lennart Brickner, Jan Karlsson och Håkan Härdin.

Bilden från vänster bakre raden: Håkan Olsson, Torsten Härdin, Magnus Lundgren, Sölve Johansson, Sten Dahlstedt, Bengt Wikman, Per Hedlund, Lennart Brickner, Jan Karlsson, läraren Alf Larsson och Kent Burvall.

Mellersta raden: Lars Hansson, Rolf Orre, Jan-Olov Lemon, Arne Olsson, Leif Karlsson, Håkan Härdin.

Främre raden: Eva Jonsson, Pia Fridén, Inger Forsell, Margareta Forslind, Kristina Adolfsson, Lena Johansson, Beatrice Nordin och Ann-Kristin Berglund.

Och så en bild från Västra skolan klass 2 med Sigrid Åkerström, här finns också Joakim Stackell närmast vid sidan av Sigrid Åkerström. Samt tredje sittande från vänster, Lill-Britt Eriksson.

När man så här i dag tänker på den tiden så är det faktiskt lite svårt att ta in att det är över 62 år sedan bilden togs och man själv har passerat 70. Ibland blir man lite nostalgisk och undrar vart tiden tagit vägen.

Läraren Alf Larsson, som bär sorgband, vill jag minnas kom från någon plats norrut i landet. Efter att ha undervisat oss under det året tror jag han försvann från Söderhamn, jag har aldrig senare träffat på, eller hört talas om honom.

Rolf Orre