Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Varför ska det överdrivas, äcklas och provoceras i priderörelsen?

Alla människors lika värde - självklart, man ska få vara den man är - naturligtvis. Man ska få visa sin kärlek för - och älska den man vill - absolut! Men varför måste det, till varje pris, överdrivas, provoceras och göras så svårt för många att acceptera? undrar Sarah Hallstensson.

Annons

Redan på 70-talet, då många inte hade en aning om vad bög och homo ville säga, hade jag flera kollegor och bekanta som var just bögar.

För mig har det inte varit alltför svårt att hantera detta, för en del, "märkliga beteende" och det är nog beroende på att det inte var så mycket tjafs! Den som var bög var bög och man jobbade tillsammans, man var kompisar och vänner, hetero eller homo. Det fanns inga märkvärdigheter, inga olikheter. Men man skyltade heller inte med att man var homo. Ingen kille klädde sig annorlunda, åtminstone inte i vår lilla krets.

Läs också artikeln: Pride tågar in i Bollnäs: "Det handlar om vilket typ av samhälle vi vill ha"

Sen kom festivaler och sedermera Pride. Första gången en bögfestival gick av stapeln på Kungsgatan - Stockholm - var på 70-talet, men hette då nånting likt Gay/frigörelsedagen. Man demonstrerade för sitt, så att säga och visst! Men hur illa berörda blev inte vi som tittade på detta spektakel? Man hade klätt av sig, det mesta. Man hånglade hejdlöst på ett lastflak. Och alla äcklade sig med alla. Ja, så uppfattades det och jag tyckte likadant, det var chockartat faktiskt!

Om man nu skulle tycka annat och bättre, om dessa människor, som ju i de flestas ögon var konstiga redan innan denna uppvisning, så blev det i stället än värre. Inte fanken höll väl vanligt folk på sådär, varför skulle då bögarna utmärka sig?

Tiden har gått, mycket har förändrats, det mesta är sig likt ändå. Man är inte diskret direkt, och det är inte heller nödvändigt i allmän mening, men varför måste man provocera? Ingen blir väl glad, Gud sig förbarme, åt att jag och en annan käring står och hånglar i kassakön? För att inte tala om när två gubbar/killar kysser varandra och tafsar hejvilt på restaurangen! Inte sjutton gör jag och min gubbe sådant inför öppen ridå! Okej, unga människor pussas och kramas, ja även vi gamlingar så klart, men inte för att provocera. Det är detta, som åtminstone jag kan tycka är onödigt utstuderat.

Okej, unga människor pussas och kramas, ja även vi gamlingar så klart, men inte för att provocera

För att inte tala om det som Björn Öman nämner i sin insändare:

"Pride i Söderhamn - och Stockholm - propagerar för sadism, prova-på-smisk, tillåten prostitution, koppleri."

Då undrar jag: Är det ovanstående som är meningen med att frigöra sig, att bli sedd, att bli omtyckta och behandlade som "vanligt folk"? I så fall har det banne mig gått helt fel!

Alla människors lika värde - självklart, man ska få vara den man är - naturligtvis. Man ska få visa sin kärlek för - och älska den man vill - absolut! Men varför måste det, till varje pris, överdrivas, provoceras och göras så svårt för många att acceptera?

Okej, jag får säkert f..n för denna insändare, men det tar jag! Ni ska veta att jag stod upp för mina kompisar bögarna och anser självfallet än idag, så gammal och urmodig jag är, att alla ska ha rätt till kärlek, förhållanden och ett underbart liv!

Sarah Hallstensson, Bergvik

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel