Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Skolutredningen i Ljusdal – Med stora förändringar kommer stort ansvar

Artikel 18 av 31
Skolutredningen i Ljusdals kommun
Visa alla artiklar

Eftersom utredningen om skolstrukturen i Ljusdal är det största och viktigaste beslutet vi kommer att fatta den här mandatperioden bör detta betraktas som en kommunal angelägenhet och därmed utredas som en sådan av kvalificerade utredare, skriver Maria Nordbrandt.

Annons

Jag har stor respekt för att politik handlar om att hantera svåra målkonflikter. I fallet ”Skolstruktur 2024” handlar det bland annat om att hålla kommunens ekonomi i balans utan att kompromissa med skollagens krav på likvärdighet, lärarbehörighet, social trygghet och en utbildningsstruktur som vilar på vetenskaplig grund. Men, den här frågan sträcker sig bortom detta viktiga. För medborgarna handlar det även om en levande bygd – om framtidstro och tillit till politiken. Därför andades jag ut när en majoritet av utbildningsnämnden efter senaste sammanträdet inte ansåg sig ha nog goda underlag för att fatta ett inriktningsbeslut i denna politiskt laddade fråga. Efter att ha begärt ut och granskat det material som refereras till som ”skolutredningen” måste jag hålla med.

I en färsk debattartikel i lärarförbundets ”Pedagogiska magasinet”, tar docent Åsa Morberg avstamp i den skolomvandling som just nu utreds i Sandviken och som pekat på fördelarna med större skolenheter. Morberg poängterar en mängd brister i utredningen såsom bristfällig redovisning av vilka forskningsresultat man valt att ta hänsyn till, samt bristande erfarenhet hos utredarna vad gäller tolkning och värdering av forskningsresultat. Hon betonar också att den mest relevanta yrkesgruppen att konsultera, lärarna själva, lämnats utanför. I en viktig passus lyfter Morberg att liknande utredningar ofta missat att göra breda konsekvens- och riskanalyser vilket resulterat i oförutsedda kostnader i olika led. Dessutom, vid en granskning av samma forskning som utredningen vilar på, och inte minst den existerande forskning som utredningen inte tar hänsyn till, kommer Moberg fram till att utredningen lika väl skulle kunnat förorda den rakt motsatta slutsatsen - att en satsning på små skolenheter ter sig vara det långsiktigt mest hållbara alternativet. I det utredningsmaterial jag fick ta del av från Ljusdal fanns ingen referens till forskning eller beprövad erfarenhet över huvud taget.

Frågan om vad som skapar bra förutsättningar för lärande, och vilken typ av satsningar som gynnar glesbygdskommuner i långa loppet är uppenbart komplex och jag gör inte anspråk på att veta vilken lösning som är bäst. Dock är det inte rimligt att underlåta sig att ta fram grundliga konsekvensanalyser för att det är ett ”gigantiskt” projekt som stod att läsa i Ljusdalsposten. Tvärtom, just pga att detta är ”det största och viktigaste beslutet vi kommer att fatta den här mandatperioden” bör detta betraktas som en kommunal angelägenhet och därmed utredas som en sådan av kvalificerade utredare. Det kan vi som medborgare kräva av de folkvalda i politisk maktställning.

Maria Nordbrandt, kommunmedborgare, samt doktorand i Statskunskap och lärare i forskningsmetod vid Uppsala universitet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel