Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Entreprenörernas återkomst som samhällsbyggare

Svensk historia är full av företagare som tagit samhällsansvar. Från 1600-talet fram till början av 1900 fanns landets mest utvecklade välfärdsinstitutioner på järnbruk runt om i landet, skriver näringslivshistoriken Anders Johnson.

Hudiksvall är ett tydligt exempel på att enskilda entreprenörer också kan vara samhällsbyggare. Jag tänker naturligtvis på Freja och Axel Leman. Axel grundade Helsinglands Linnespinneri 1898 som blev den största textilkoncernen i Skandinavien. Tillsammans med sin fru Freja skapade han kring fabriken i Sörforsa ett välordnat industrisamhälle. Freja Leman var mycket engagerad i välfärdsinrättningar för de anställda. Hon lät 1907 uppföra ett industridaghem, som anses vara landets första, liksom husmodersskola och ungdomsgård. Paret donerade även till parkanläggningar och skulpturer i Forsa och Hudiksvall.

Svensk historia är full av företagare som tagit samhällsansvar. Från 1600-talet fram till början av 1900 fanns landets mest utvecklade välfärdsinstitutioner på järnbruk runt om i landet. Under decennierna kring 1900 var det ofta entreprenörer – inte minst kvinnor – som tog initiativ till nya verksamheter inom vård, omsorg och utbildning. Under efterkrigstiden blev entreprenörer mindre synliga som samhälleliga stöttepelare.

Jag konstaterar i Entreprenörer som välfärdsbyggare, utgiven av Entreprenörskapsforum, att vi kan se entreprenörernas återkomst. Sedan 1990-talet har flera politiska reformer genomförts som har förbättrat villkoren för privata entreprenörer inom välfärdssektorn. Idag är de privata inslagen betydande inom förskolan (20 procent), grundskolan (15), gymnasieskolan (26), primärvården (35), hemtjänsten (18) och den personliga assistansen (76).

Den svenska välfärdsmodellen ställs mot samhällsproblem där offentliga insatser av allt fler bedöms som otillräckliga. För miljö och klimat, utanförskap eller den demografiska utvecklingen kan vi förvänta oss att entreprenörer blir alltmer synliga i rollen att utveckla välfärden.

För att uppmuntra fler att göra insatser à la paret Leman kan noteras att skattelagstiftningen påverkar förmögenhetsbildningen och viljan att testamentera till allmännyttiga ändamål. Frånvaron av avdragsrätt för gåvor har verkat avhållande vad gäller donationer.

Under senare år har uppmärksamheten ökat kring företagares donationer till följd av förmögenheter som skapats under senare decenniers omstruktureringar i ekonomin. Donationer har även blivit mer socialt accepterade, kanske på grund av en positiv inställning till framgångsrika entreprenörer och på att de offentliga anslagen inte längre uppfattas som outtömliga.

Låt oss återuppta en gammal tradition och uppmuntra en renässans för entreprenöriellt välfärdsbygge i Sverige.

Anders Johnson, näringslivshistoriker som skrivit eller medverkat i ca 150 böcker

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel