Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De står nakna inför väljarna

Annons

För ett drygt halv år sedan såg det ut som att oppositionen skulle gå en promenadseger till mötes i nästa års riksdagsval. Så ser det inte ut längre.

När Statistiska centralbyrån (SCB) i går publicerade sin partisympatiundersökning visade det sig att alliansen tillsammans ökat med drygt fyra procentenheter. Medan stödet för de rödgröna samtidigt har minskat med nästan sex procentenheter.

Därmed bekräftas den bild av opinionsläget som andra mätningar påvisat de senaste månaderna. Och som av allt att döma tyder på att det kommer att bli väldigt jämnt mellan de båda blocken även när rösterna räknas samman.

Det här gör också att vi med stor sannolikhet har en oerhört hård valrörelse framför oss.

Men förhoppningsvis väntar en uppgradering jämfört med det som vi fick se och höra i gårdagens partiledardebatt i riksdagen. Det var inte den mest upplyftande tillställningen. Att sommarledigheten står för dörren var påtagligt.

Det kanske inte ska vara direkt roligt när partiledarna ryker samman. Men det kunde vara lite mer spännande. Inte bara lulla på i samma lunk, så förutsägbart att de i princip lika gärna kunde ha kört någon ut av de tidigare partiledardebatterna i repris.

På ena sidan står alliansen som regerar landet och försöker att på ett ansvarsfullt sätt lotsa landet igenom finanskris och lågkonjunktur. På andra sidan står de rödgröna som är emot nästan allt som regeringen genomfört och skyller alliansen för att styra landet mot avgrunden.

Oppositionens kritik ter sig något märklig efter att Internationella valutafonden i går gav regeringen väl godkänt på punkt efter punkt, och dessutom menade att det är svårt att se hur situationen skulle kunna ha hanterats bättre.

Men eftersom oppositionen inte har någon gemensam politik att falla tillbaka på, så tvingas de att försöka att måla alliansens politik i så mörka färger som möjligt. För att på så sätt flytta fokus från det faktum att de som gemensamt regeringsalternativ i princip står nakna inför väljarna.

Denna nakenhet är också ett av de främsta skälen till att debatterna mellan partiledarna inte blir mer spänstiga. Det finns bara regeringens politik att diskutera. Och den är oppositionen emot, punkt.

Men det fanns ett glädjande inslag, som då inte var av det humoristiska slaget.

Det är tydligt att Maud Olofsson och Centerpartiet har tagit intryck av de signaler som väljarna skickade i samband med valet till Europaparlamentet. Bland annat verkar man vara beredd att ta integritetsfrågorna, inte minst på nätet, på lika stort allvar som man gjorde innan valet 2006.

Många av de nya väljare som Centerpartiet vann i förra valet har inte uppskattat hur man har hanterat deras förtroende i de här frågorna. Det blir en svår uppgift att övertyga dem om att man framöver kommer att hantera det bättre. Men ju förr man börjar desto bättre.

För även om resultatet i valet till Europaparlamentet inte är applicerbart på riksdagen, så ser det inte mycket bättre ut för Centerpartiet om man tittar i den senaste SCB-undersökningen. Centerpartiet får där inte stöd av mer än 5,5 procent.

Situationen är allvarlig, och måste behandlas därefter.