Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De rödgrönas kostnadsslägga

/

Ingen ”vanlig” löntagare behövde räkna med höjd inkomstskatt med en rödgrön regering. Detta tydliga besked gav Thomas Östros (S) i slutet av februari i en radioduell med finansminister Anders Borg (M).
Inte ens regeringens fjärde steg i jobbskatteavdraget låg i farozonen.
När de rödgröna partierna i går presenterade sitt gemensamma alternativ till regeringens ekonomiska vårproposition kunde vi konstatera att Östros besked inte var korrekt.

Annons

Det blir skattehöjningar för alla löntagare om de rödgröna får regeringsmakten. Det här sker genom att jobbskatteavdraget ”skalas ner” med omkring 150 kronor i månaden för en ”vanlig” löntagare. Men sedan föreslår man en sänkning av a-kasseavgiften för alla till 80 kronor per månad genom en skattereduktion, som en sorts kompensation.

Det här betyder dock att en ”vanlig” löntagare som i dag betalar en förhållandevis låg avgift till a-kassan eller inte är med i någon a-kassa får betala någonstans mellan 1 500 – 2 000 kronor mer i skatt per år.

Bortsett från att det tydligt visar att det inte går att lita på Thomas Östros så är det ändå i stora drag en förändring på marginalen. Trots de rödgrönas ständigt återkommande kritik mot jobbskatteavdraget får alliansens stora skattereform till allra största delen vara kvar. Även Vänsterpartiet har nu fått rätta in sig i ledet.

Kvar blir bara vänsterretoriken, som mot bakgrund av det här klingar allt mer falskt. Exempelvis faller Thomas Östros påstående om att regeringen lånar pengar till sina skattesänkningar platt till marken. Dels för att Östros retorik är felaktig och dels för att de rödgröna partierna i så fall skulle göra sig skyldiga till precis samma sak.

Men det sänder en tydlig signal om att de rödgröna partierna egentligen inte tycker att det är en bra idé att låta skattebetalarna behålla mer av sina egna pengar.

Östros beskrev i går jobbskatteavdraget som ”spilld mjölk”. Det är alltså bortkastade pengar att låta skattebetalarna behålla mer av sina intjänade pengar.

Ett minst sagt märkligt resonemang.

Samtidigt kan man konstatera att det trots allt levereras en ganska så ordentlig skattechock från de rödgröna. Men de väljer att lägga skattehöjningarna där de inte tror att de syns lika bra.

Bensinskatten vill man höja med tre miljarder nästa år och drygt fem miljarder året därpå. Det försöker man gömma genom att kompenseras arbetspendlarna, men bara med 150 miljoner kronor nästa år och 300 miljoner 2012. Det är uppenbart att differensen där emellan framför allt kommer att drabba Hälsingland och annan landsbygd.

Rut-avdraget vill man avskaffa, trots att det har skapat flera nya arbetstillfällen och har gjort en svart sektor betydligt vitare. Risken är väldigt stor att man nu slår undan fötterna för många av de företag som sysslar med hushållsnära tjänster.

I stället för att råda bot på den höga arbetslösheten kommer de rödgröna att spä på den.

Likadant är det kring ungdomsarbetslösheten, där Gävleborg ligger i topp.

Det låter vackert när man vill slopa arbetsgivaravgiften för företag som anställer unga. Men det gäller bara för den begränsade tiden av ett år. Samtidigt plockar man också bort den generella nedsättning av arbetsgivaravgiften som regeringen infört för unga på arbetsmarknaden. Man ökar alltså kostnaden för företagen med drygt tio miljarder kronor, och slår sig för bröstet för en reform som inte kostar mer än 750 miljoner kronor.

De rödgröna sviker de unga, men försöker att få det att framstå som precis tvärtom.

Finansminister Borg har beskrivit den rödgröna politiken som en kostnadsslägga som skulle påverka konjunkturen oerhört negativt och minska möjligheterna till ordentlig tillväxt.

Det är en väldigt bra beskrivning.

Mer läsning

Annons