Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De rödgröna tog initiativet

Annons

Årets Almedalsvecka är över. Lobbyister, journalister, organisationsföreträdare och politiker har tagit semester. Kvar lämnar de minnet av ett arrangemang som börjar bli samhällsdebattens motsvarighet till Kiviks marknad.

Den sakliga kvaliteten på utspelen var inte alltid är den bästa. Vilket inte hindrade marknadsutroparna att höja rösten för att försöka dra till sig publiken. En och annan av åsiktsmarknadens hästhandlare försökte också sin lycka.

Det var Olof Palme som lade grunden till att Almedalen blivit sommarens politisk mötesplats. För drygt 40 år sedan tog han bilen från semestervistelsen på Fårö. På inbjudan av socialdemokraterna på Gotland höll han ett anförande. Scenen var ett lastbilsflak. Så inleddes ett årligen återkommande möte mellan en engagerad politiker och intresserade åhörare.

I dag finns knappast plats för det spontana. De professionella strategerna har tagit över. Mäktiga och rika organisationer investerar miljontals kronor i att försöka marknadsföra sina intressefrågor. En sak är alldeles säker. Det är inte för att möta en intresserad allmänhet som åsiktsmånglarna satsade tid och pengar på resan till Visby.

Med i bagaget hade de åsiktspaket som de kallhamrat försökte sälja till andra opinionsbildare och till medierna. Bakom alla ordkaskader blev intressekonflikterna i det svenska samhället tydliga.

Sommaren 2009 var rågången mellan vänster och höger tydlig. I krisens spår försöker företrädarna för det svenska kapitalet vrida klockan tillbaka. De vill utnyttja situationen till att försämra villkoren för de anställda på den svenska arbetsmarknaden.

När motsättningarna mellan arbete och kapital ökar får de ideologiska frågorna större utrymme i samhällsdebatten. Konflikten mellan höger och vänster kom också att prägla de politiska partiernas framträdanden under Almedalsveckan.

Här tog det rödgröna alternativet initiativet. Tillsammans presenterade de viktiga förslag för att visa hur politiken kan bidra till att fler får arbete, en rättvisare fördelning och att driva miljöfrågorna framåt.

De fyra allianspartiernas agerande kan bara beskrivas som spretigt och trött.

Inga initiativ för att det ska bli fart på ekonomin. Borgerligheten står handfallen inför den snabbt växande arbetslösheten.

Folkpartiledaren Jan Björklunds vill att alla ungdomar ska tvingas arbeta för lägre löner och med försämrad anställningstrygghet. Centerns Maud Olofsson påstod återigen att det är lagen om anställningstrygghet som är det stora svenska samhällsproblemet. Två borgerliga utspel som knappast ger några nya väljarsympatier.

Däremot ställer sig en stor majoritet av de svenska väljarna bakom Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Lars Ohly då de kräver att staten ska ge stöd till kommunerna och landstingen. Så att inte finanskrisen leder till att tiotusentals lärare och vårdpersonal sparkas från sina viktiga välfärdsjobb.

Väljarna vill ha en regering som tar människornas oro på allvar. Därför är det inte förvånande att opinionsmätningarna visar att de rödgröna partierna får ökat väljarstöd samtidigt som den borgerliga alliansen återigen förlorar mark.