Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"De onda mot de goda"

/

Alla förstår inte vad som är så fantastiskt med wrestling. Men Janne Nilsson och Klas Östberg är båda stora fans sedan 21 år tillbaka. Tillsammans med 10-12 andra fans träffas de och tittar på de stora galorna på teve.
– Det har betytt mycket för mig att dela ett intresse med vänner, säger Janne.

Annons

Allt började 1988 när Klas Östberg var 10 år och Janne Nilsson 12.
– En kompis hade spelat in Wrestle Mania 4 på video och jag blev såld direkt, säger Janne.
Klas hade inte heller de amerikanska kanalerna hemma, så han smet iväg till en kompis som hade kanalen Sky och tjuvtittade varje vecka.
– Jag sa till mina föräldrar att jag gick på kvällskurs i modellplansbygge, men det var egentligen inte sant, berättar han och skrattar.
Det var inte riktigt accepterat att vara wrestling-fan på 1980-talet, de vuxna tyckte sporten var för våldsam och de andra ungarna i skolan tyckte att det hela var löjligt. Så Janne och Klas höll tyst om sitt intresse.
– Mellan 15 och 18 var det pinsamt att man gillade wrestling. Det var inget man berättade för fotbollskillarna som var ens kompisar. De förstod inte vad det handlade om, de tyckte det var töntigt eftersom det var uppgjorda matcher, säger Klas.
Det är egentligen ingen skillnad idag, de flesta utomstående förstår inte alls varför Janne och Klas tittar på wrestling.
– Det är många som undrar, men jag bryr mig inte längre. Nu står jag för det, säger Klas.

Under 1980-talet var wrestling på topp, och det fanns inte många betänkligheter gällande etik eller moral. Och det var det som var lite av tjusningen.
– De använde mycket av motsatserna ”de onda och de goda” som var inne på den tiden, och man tyckte det var spännande, säger Klas.
De förklarar att det var en tid då publiken köpte konceptet rakt av, karaktärerna var uppbyggda kring konflikter i världen som öst och väst, till exempel.
– Det fanns en rysk kommunist som slogs mot en amerikan, och även en irakier som slogs mot en amerikan under tiden då irak-kriget pågick.
– När jag började kolla trodde jag det var på riktigt, säger Klas.
Janne håller med.
– Förr trodde jag det också, men nu vet jag att det är uppgjort, skrattar han.
På frågan vad som är ”grejen” med wrestling svarar det båda direkt – skådespeleriet.
– De bygger upp en historia runt omkring matcherna som gör det spännande, säger Klas.
– Det är som en actionfilm, säger Janne, som också menar att man som tittare känner sig delaktig i spelet på unikt sätt. Det finns ett manus och bra skådespelare. Jag förstår att det kan verka våldsromantiskt utifrån, men om man bara ser det har man inte gått på djupet och förstått meningen med dramat.

Både Klas och Janne har samma favoritwerestlare – Shawn Michaels. Janne berättar att han gillade The British Bulldog från början, och att Klas tyckte bäst om Hulk Hogan. Klas skruvar lite på sig, och säger att han faktiskt var störst i början men har blivit tråkig nu.
– Sean Michaels är den bästa brottaren någonsin, säger Janne.
Han plockar upp delar av sin samling på bordet. Det är plastdockor från slutet av 1990-talet, tidningar, urklipp och autografer bland annat. Och en kokbok skriven av olika wrestlare.
– Jag har provat några recept faktiskt. Chris Benoits grillade stek, till exempel, det var dock ingen höjdare.
Janne visar en bild på en halvnaken inoljad stor och solbränd man i trikåer. Det är Owen Heart, och på bilden har han skrivit sin autograf med svart tusch.
– Jag köpte den på e-bay 1997, och året efter dog han. Han skulle hissas ner i ringen med en lina som var för hårt spänd. Han avled där i rampljuset, av inre blödningar. Plötsligt blev allt verklighet, det var otäckt, berättar Janne.

Klas och Janne gick på Stentäktskolan båda två, men umgicks inte som barn utan träffades först 1999, då de insåg att de hade samma intresse.
– Wrestlingen har betytt en hel del för mig. Det har gett en större kamratskap eftersom man delar något med vänner, säger Janne.
Fyra gånger per år samlas de med 10-12 stycken andra killar som också är wrestling-fans och tittar på de stora galorna tillsammans.
– Vi träffas hemma hos någon av oss och det är det roligaste som finns, säger Janne.
Klas berättar att det kan bli lite hett ibland, när de rycks med i stämningen. Janne skrattar och berättar att en kille började grina en gång och kastade en askkopp på Klas, då de var oense i vem som borde vinna en av tävlingarna. Men ändå skiljer intresset sig mycket från har det var under barndomen. Klas förklarar att det då var på liv och död, nu har han distans till alltihopa och det är mest en kul grej.
– Det handlar om att ta sig tillbaka till barndomen, och fly verkligheten. Att slippa tänka på jobbiga saker som kan hända när man är vuxen, säger Janne.

Mer läsning

Annons