Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De lata och ouppfostrade

/

De här som ojar sig över den socialt inkompetenta generationen, har de någonsin träffat en människa under 50 år?

Annons

Det är med stigande häpnad jag läser ett inlägg i vår tids mest brännande fråga, ungdomsarbetslösheten (på DN Debatt). Professor i näringslivsforskning, Magnus Henrekson och en doktor i Public policy, Tino Sanandaji är författarna.

Om läsaren ska förstå dem rätt så har 1) ungarna ingen hyfs nu för tiden och 2) det är därför de inte får några jobb.

Enkelt uttryckt alltså.

Syndabocken är som så ofta, skolan, som beskrivs som en skyddad verkstad. Barn och ungdomar får helt enkelt inte lära sig självdisciplin, motivation, uthållighet och punktlighet. Egenskaper som naturligtvis arbetslivet efterfrågar.

Visserligen är de mjuka kompetenserna svåra att mäta, till skillnad från utbildning och arbetslivserfarenhet, men paradoxen att ungdomsarbetslösheten ökar, trots att vissa arbetsgivare har svårt att hitta arbetskraft till okvalificerade jobb, skulle vara ett bevis, enligt artikelförfattarna, på att den unga generationen helt enkelt saknar vett och etikett.

Av drygt 8000 tillfrågade företagsledare, anser 90 procent i en rapport till Framtidskommissionen, att unga har en "negativ inställning, är dåliga på att passa tider och har en ren ovilja till arbete".

Det sägs att i Tutankhamons grav fanns en oroande notering: Vad ska vi ta oss till med ungdomen? Det kan vara en skröna.

Men lika säkert som att ungdomsarbetslösheten är det allt överskuggande, största samhällsproblem vi har i dag, lika säkert är att vuxenvärlden i alla tider, i alla samhällen och i alla generationer, förfasat sig över lata slynglar, utmanade klädsel och ett obegripligt nonchalant uppträdande och språk.

Rekordet i fördomsfullhet tar artikelförfattarna, när de hävdar att uppfostringsinsatserna i förskolan är extra viktiga för barn som kommer från hem där föräldrarna är arbetslösa eller har en "socioekonomiskt låg status".

Vad har kindpussande och ett smort munläder med arbetsmoral att göra?

En högst ovetenskaplig redogörelse följer här: I tolv år har jag suttit som chef och arbetsledare och tagit emot horder av unga, ibland väldigt unga, sommarvikarier. De har bokstavligen studsat vid nyhetsdesken i hopp om att bli överhopade med arbete.

En utfrågning bland de 18-19-åringar jag känner ger följande resultat i sommarjobb: en jobbar på Coop, en jobbar på renhållningen, en jobbar med att rensa järnvägsspår, en klipper gräs åt Sandvik, en jobbar åt Maxi Ica, en jobbar som säljare på provision och slutligen, endast en ligger hemma och äter chips och spelar tv-spel.

Och precis som när jag själv fick sommarjobb på långvården i början av 1980-talet, har de flesta fått jobb via kontakter; föräldrar, föräldrars vänner eller andra släktingar.

Sommarjobbet är den viktigaste inkörsporten till arbetslivet och vuxenvärlden. De unga får lära sig att passa tider och vad som krävs för att göra ett gott intryck och kanske få vara kvar. Eller åtminstone få en god referens inför den fortsatta jakten på jobb.

Dagens unga generation må vara söndercurlade. Men de när inte som högsta dröm att hitta sin roll vid 18-års ålder och jobba kvar i 40 år.

Världen är så mycket större, drömmarna så mycket vidlyftigare.

Träffa en ung människa, får ni se.

Annons