Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De är laddade för älgjakten

Under måndagsmorgonen drog älgjakten i gång. Vi har träffat tolv jägare som har förberett sig med allt från att bygga pass till att skjuta in bössorna – men även laddat ryggsäcken med goda smörgåsar, värmande kaffe och andra "måste-ha grejor".

Annons

Älgjaktsmötet har precis avslutats och några av medlemmarna i Hå jaktlag står vid bilarna och pratar. För Johan Nääs, 15 år, är det extra pirrigt med älgjakt. Han håller på att läsa jägarexamen och har de senaste åren fått följa med Bo Olsson som går med sin jämthund Argo under älgjakten.

- Jag har nog varit med i fyra, kanske fem år. Några av mina släktingar jagar och jag tycker om att gå i skogen, säger Johan.

- Det är aldrig något jämmer, han bara går och går. Det är roligt att vi får med några yngre i laget också, säger Bo Olsson.

Bo Olsson, Kjell Norman och Kalle Gunnarsson har jagat i Hå jaktlag sedan i början av 1980-talet. Då fanns det gott om älg och vissa år fälldes cirka 30-talet djur. Denna höst har de en tilldelning på tre vuxna djur och fri avskjutning på kalvar. Men laget har bestämt att bara fälla tre kalvar.

- Förra året såg vi många kor med kalvar när jakten var slut. Men det är bra att spara några också, säger Kalle Gunnarsson.

De övriga håller med. Älgarna har blivit färre och så också tilldelningen. Förra året hade Hå jaktlag fyllt sin kvot efter fyra dagar.

- På 1980-talet var det så mycket älg att länsstyrelsen hotade med böter om man inte sköt sin tilldelning. Älgarna ställde till med mycket skogsskador och det var många trafikolyckor med vilt inblandade, säger Bo Olsson.

Redan under söndagens älgjaktsmöte bestämdes vem som ska sitta vart. För Kalle Gunnarssons del innebär det att han får sitta extra skönt på premiären, för i hans pass finns ett bilsäte från en Golf.

- Det blir att sitta och hålla koll. Det är viktigt att man inte fryser får då går det inte att skjuta. Jag minns när jag fällde min första älg. Då hade jag suttit knäpptyst från klockan sju på morgonen. Vid tre-tiden började jag och en kompis prata och skramla med kaffekannan. Då stod det plötsligt en älg och tittade på oss. Man vet aldrig när de kommer, säger Kalle Gunnarsson.

Kjell Norman kommer att gå med sin gråhund Fyr, men han tycker det känns lite otäckt att släppa hunden lös med tanke på att vargarna har blivit fler.

- Det är inte roligt att släppa hunden där det finns varg. Tidigare när vi bara hade två vargrevir kunde vi bemästra stammen. Men nu har vi för många vargar och intresset att släppa hunden lös avtar. Jag vet flera som slutat ha hundar, just för att de inte vill jaga i vargrevir. För många är hunden en familjemedlem och den vill man inte mista, säger han.

Kalle Gunnarsson tar fram sin ryggsäck. Den är noga packad för veckans jakt. Förutom ammunition, licens och radio är han utrustad med tändstickor, kniv och matsäck.

- Minst tio olika grejer, och alla är lika viktiga, säger han.

- Jag vill gärna ha en smörgås med Tillmans, det hör jakten till, inflikar Bo Olsson.

Jaktkompisarna minns tillbaka då Karl-Evert Käller brukade vara med och jaga. Han hade alltid ha en finfin glöd och stekte jägarfläsk till hundförarna som gick förbi.

- Ja, Karl-Evert har verkligen lärt oss att jaga älg, säger Kalle Gunnarsson.

- Ja, det är en kultur att jaga. Som jägare har man koll på skogen, naturen och djuren och man har ett fint samspel med sin hund, säger Kjell Norman.

Annons