Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Davids varma intresse för värme

När vedhögen till slut blev för stor gjorde den före detta värmeverksingenjören David Åsblom slag i saken och byggde sig en alldeles egen panncentral. På så vis minskade han inte bara uppvärmningskostnaderna för sitt stora hus. Han fick även mer tid för sin hobby - värmepannor.

Annons

– Som det kinesiska ordspråket lyder: "Antingen bygger man sig ett hus eller skriver en bok". Och någon bok skriver jag inte.

Huset som David Åsblom i Bollnäs värmer upp med sin egenbyggda panncentral byggdes någon gång i mitten av 1800-talet. Och det är inte ett litet torp direkt som hans panncentral ska se till att hålla varmt. Runt 300 kvadratmeter boyta med nära tre meter i takhöjd - bara på markplan är vad som ska värmas upp. Sen är det en övervåning också som även den behöver värme.

– Värmekostnaderna är stora när man har ett så här stort hus. Därför är det viktigt att tänka över var man ska få värmen ifrån, säger David medan han sitter i kökssoffan och dricker en kopp svart kaffe.

Tankarna på vad man kan göra för att dra ner energikostnaderna så mycket det går är något som ständigt rör sig i hans huvud. Trots det är det inte tal om någon tilläggsisolering på utsidan av den gamla timrade kåken.

– Jag vill inte förstöra utseendet på huset. Det får gärna vara lite snett och vint. Jag vill att det ska se ursprungligt ut, även fast det inte är K-märkt, säger David.

När han flyttade hit till gården för elva år sedan värmdes huset upp av en gammal oljepanna. Men kostnaden för att få huset uppvärmt av den var hög, så David bytte ut oljepannan mot en Molle-vedpanna i stället. På så vis gick uppvärmningskostnaderna ner. Men i takt med att David och hans fru Jeanetts sex barn växte och blev större behövdes fler och fler rum värmas upp för varje år som gick. Det gjorde att vedhögen växte från år till år. För sju år sedan, när David var uppe i en förbrukning på omkring 70 kubikmeter ved per år, fick han nog.

– Jag kände att jag började slita ut mig. Så då började jag bygga mig en egen panncentral i stället. Först tänkte jag att jag skulle köra med pellets eftersom det är lättare att sköta än flis. Men pelletspriset hade stigit så pass mycket då att jag till slut bestämde jag mig för att använda flis.

Tack vare att David jobbat som värmeverksingenjör vid Bollnäs Energi kände han till mycket folk som han kunde dra nytta av i sitt nya projekt. Via dem fick han tips om personer som var i färd med att slänga gamla uttjänta pannor och annat smått och gott som han kanske kunde ha användning av. För det är inte en endaste pryl i Davids panncentral som är nytillverkad. Allt är begagnat. Saker som han har fått billigt, eller rent utav gratis, och som han sedan rustat upp, bytt ut, förbättrat, svetsat om och fixat till. David har lagt ner oändligt mycket tid och energi på sin panncentral. Men han ångrar inte det för en sekund.

– Som barn tyckte jag om att leka med Meccano. Nu när jag är vuxen har det här fått bli min lilla lekstuga. För ska man göra något sådant här måste man tycka det är roligt, annars är det ingen idé. Det tar alldeles för mycket tid. Men jag älskar att hålla på med pannan, det är min hobby. Det är väl kanske bara min fru som ibland önskat att jag hade haft ett annat intresse, säger David med ett leende och fortsätter:

– Visst har det hänt någon gång att jag ångrat att jag gjort allt det här. När någon bult knäckts av sent en lördagskväll och jag blivit tvungen att gå ut och fixa det. Men så fort allt funkar igen, vi har värme och alla är glada och nöjda så är jag ändå glad åt allt jag gjort, säger David.

Att kunna bidra till en minskad negativ miljöpåverkan är också något som han tycker är positivt med sin panncentral.

– Jag tycker om tänket att inte använda olja till uppvärmning. Hade jag gjort det hade jag förbrukat omkring 12 kubikmeter olja per år. Men när det finns andra sätt som är bättre för miljön, som skogen här i Hälsingland till exempel, då känns det bra att använda sig av den tycker jag.

Även om David är nöjd med all tid och engagemang som han själv lagt ner i sin panncentral är det ändå inget han rekommenderar alla till att göra. Intresset för att hålla på att meka och dona är ett måste, först och främst. Sen anser han att fastigheten måste vara relativt stor, annars är det inte heller mödan värt.

– Det är viktigt att räkna och göra en ordentlig kalkyl innan man drar i gång något sådant här. Kommer man fram till att man får tillbaka pengarna på 7 år kan det vara värt det. Dröjer det 15 år innan man tjänat in pengarna är det inte lika säkert att det är värt att göra det. För då kan grejerna vara utslitna och man måste börja om igen.

– Själv har jag lagt ner omkring 400 000 kronor på det här, och de pengarna har jag redan tjänat in. Så jag är nöjd.