Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dans som väcker aptit

Det är en riktig festmåltid som Norrdans bjuder på för att fira sina 20 år som Norrlands enda professionella danskompani. På måndagskvällen förförde de Hudiksvallspubliken.

I A la Carte har Norrdans samlat tre sins emellan väldigt olika verk som visar den samtida dansens variation.

Mats Ek är en underbar koreograf, en av de främsta i världen, och hans nio minuter korta smått humoristiska verk Pas de Danse visar hans alldeles speciella och lite kantiga dansspråk med stora armrörelser, breda steg och en väldig rytmkänsla till folkmusik. Från Barkbrödslåten till Benny Anderssons vals får vi njuta av rytmik, midsommarkänsla och kärlekspirr i en smaklig kombination.

Pas de Danse ger faktiskt en mycket bättre känsla för var folkdansen skulle kunna vara i ett nytt sammanhang, än det nyligen genomförda folkmusik- och dansprojektet Residans här i länet. Jag vill se mycket mer av detta.

Nästa stycke heter I went out on a summer´s night, skapad av koreografen Anthony Missen speciellt för Norrdans. Här tas vi ut i skogen tillsammans med en familj som består av mamma pappa och dotter, som lever i avskildhet i ett hus på hjul. I isoleringen är de hänvisade till varandra men söker sig samtidigt ut ur det trånga, in i drömmar och mardrömmar om något annat.

Det är en vacker, men också skrämmande dans, där en utomstående fara, eller lockelse, skapar friktion. Han krälar med lysande ögon, lockar, skrämmer, förför.

Musiken varvar det lågstämda, långsamma med få ackord, till utbrytningar i bland annat hiphop. Dansen är rytmisk och följsam, där rörelserna följer varandra i en ström, smidigt och sensuellt.

Den unga flickan trånar och upptäcker sin kropp, prövar nya uttryck och känslor, men mötet med den främmande hotar att förvandlas till övergrepp innan det stoppas av pappan som i stället får utlopp för sin frustration i ett slagsmål han dock förlorar.

Mamman blir smått skogstokig av ensligheten och återvänder senare i lång klänning som huldra med hål i ryggen.

Fantasi, drömmar, lek – hur man tolkar verket är upp till var och en.

Finalen på måltiden är som ett fyrverkeri, likt Nobelfestens dessert, där de israeliska koreograferna Yossi Berg och Oded Graf skapat något av ett allkonstverk i Black Fairytale #2. Den är som en saga, med typiska sagoteman, men med många mörka stråk. Här finns kärleksdrömmar, passion och förförelse i olika konstellationer men också den hårda verkligheten med krig och våld. Här får de fantastiska dansarna verkligen utmana sig själva i både finliret och de fysiskt krävande partierna. Verket innehåller också tal, där dansaren Fanny Barrouquère berättar en saga om en resa till Jerusalem. Här finns också ett parti om grupptryck och förtryck, där längtan efter en stark ledare drivs långt innan flocken vaknar till sans.

Men det är finalen som blir mest effektiv. Till Ravels maffiga Bolero vandrar dansarna långsamt längs tejpade linjer och hämtar upp sagorekvisita, som kungakrona, Rödluvans kappa, gevär, spegel, häxnäsa med mera. De går oförtrutet precis som musikstycket mot någon framtid som kan vara en syntes av våra drömmar och en tänkbar verklighet.

Ljusdesignen är en viktig del i hela denna föreställning och behöver omnämnas och berömmas. Speciellt i det sista verket Black Fairytale#2, där allt från den krälande varelsen till det ljusskimrande golvet skapar stämningar. Antonio Rodriques Andersen och Omer Sheizaf har skapat ljusmagin där.