Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dans som är bra för hälsan

I början av januari drog seniordansen i gång igen efter juluppehållet, och ett 20-tal dansanta pensionärer hade sökt sig till Missionshuset i Hudiksvall.

Annons

PRO i Hudiksvall har anordnat seniordans sedan den 1 september 1997. Och två av dem som var med i starten är fortfarande med – Margot Jonsson och Margit Söderlind.

Margot har fungerat som dansledare de senaste tolv åren.

– När någon frågar mig varför jag håller på brukar jag säga: tror du jag skulle hålla på om jag inte tyckte det var roligt? Annars hade jag inte gjort det, säger Margot.

Dansen är upplagd som en studiecirkel genom ABF. Dansarna träffas en gång i veckan. De dansar i 45 minuter, därefter tar de en fikapaus, innan de dansar 45 minuter till.

Förutom motionen är förstås den sociala samvaron viktig. Under fikapausen hinner många världsproblem diskuteras.

– Vi har varit här i Missionshuset några år nu, och det är en toppenlokal. Det finns bord så vi kan fika nere, och så dansar vi uppe. Och hyran är human också, säger Margot.

Den här torsdagen var det tre nya medlemmar på plats.

En av dem är Christina Lindberg.

– Det var på en surströmmingsskiva eller räkfrossa som vi började tala om dansen. Jag har dansat linedans förut, men nu är jag justerad i höfterna och knäna. Jag tycker det här är jätteroligt, och jag är alldeles svettig. Men det är lika mycket en social samvaro. Man lär känna varandra på ett helt annat sätt än på PRO-mötena, säger Christina.

Kvinnorna är i majoritet. Bara två av deltagarna på PRO-danserna är män, Tommy Sundin och Jens Stolpe.

Gerd Lööf har ett stadigt tag kring axlarna på Jens.

– Jag har lite problem med balansen, men jag försöker hänga med så gott det går, säger han.

Margot Jonsson berättar att danserna inte är något typiskt svenskt, utan något man började med runt om i Europa efter andra världskriget. – Många kvinnor var ensamma, och för att de skulle få ha lite kul, började man anordna danser. Och så är det bland pensionärerna också. Kvinnorna blir äldre än männen, så många är ensamma.

Margot Jonsson brukar säga till dansarna att man arbetar med fyra H.

– Hjärnan, för vi många tänka på dansstegen, hjärtat för vi rör på oss, humöret, för vi har väldigt roligt, och hälsan, som blir bättre av vi får tänka, vi rör på oss och vi har roligt.

Margot menar att dansen är en form av motion och friskvård. Gerd Lööf håller med.

– Motion till musik skulle man kunna kalla det. Att det kallas dans kanske skrämmer bort en del. Men vi har otroligt roligt när vi ska försöka få till dansstegen. Ibland håller man på att skratta ihjäl sig, säger Gerd Lööf.

– Den äldsta i gänget är 93 år, så visst befrämjar dans hälsan, konstaterar Margot Jonsson.