Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags för mer kultursponsring

/

Det är inte bara naturen som slår ut i full blomning på sommaren. Det gör också kulturen. Inte minst i vårt eget landskap Hälsingland.

Men den brottas ständigt med små resurser och svag ekonomi. Kanske dags för en mer omfattande kultursponsring?

Annons

Visserligen är kulturen en viktig och stor del i våra bygder under hela året, med aktiviteter på bibliotek, konserter, konstutställningar, teaterföreställningar, kommunala musikskolor, föreläsningar och mycket annat.

Men under sommaren är det som om den utåtriktade aktiviteten kulminerar. En snabbkoll i den utmärkta sommartidningen Hälsingesommar eller på annonssidorna i våra dagstidningar visar upp ett omfattande och varierande kulturutbud.

Spelmansstämmor, konserter i kyrkor och parker, teaterföreställningar, historiska rundvandringar, utställningar, artistbesök. Det är omöjligt att redovisa utbudet utan att glömma något eller några aktiviteter och arrangemang.

Det verkar nästan som om varje by och samhälle i vårt landskap försöker skapa en egen kulturprofil. Ibland med enbart lokala förmågor. Ibland med ett fruktbart samarbete mellan amatörer och proffs.

De flesta arrangörer jobbar med en liten och ansträngd budget och många ideella insatser. Och man kan fråga sig varför företag och andra inte öppnar portmonnäerna för mer kultursponsring. Inte bara för sommaraktiviteter ute i buskarna, utan också när det gäller nationell kultur i stor skala.

Idag går huvuddelen av företagens sponsorpengar till idrotten.

Exempelvis får AIK fotboll i Stockholm tio gånger mer i sponsorpengar än vad Kungliga Operan får. Medan AIK får 40 miljoner kronor från sina stora sponsorer Adidas och Åbro får Kungliga Operan nöja sig med fyra miljoner kronor.

För GöteborgsOperan står sponsringen idag för bara cirka tre och en halv procent av intäkterna. Ungefär lika mycket får Nationalmuseum, för att bara ta ett par exempel.

Men helt klart är kulturinstitutionerna mer på tå nu än någonsin tidigare för att skaffa sponsorer. Och de ser det som något positivt. Det framgår av Kulturrådets rapport Kulturens icke offentliga finansiering.

I ett internationellt perspektiv får den svenska kulturen lite sponsorpengar. Enligt Statens Kulturråd uppgår den svenska kultursponsringen till tio kronor per svensk, jämfört med 140 kronor per invånare i Storbritannien.

Det finns många orsaker till detta. En är att det av tradition funnits en stor skepsis i kulturkretsar mot privat finansiering av kulturen, som delvis bygger på missuppfattningen att se sponsrande företagen vill diktera verksamhetens villkor.

En annan orsak är skattelagstiftningen som påtagligt begränsar kultursponsringen med en snårskog av villkor. Ett företag får exempelvis inte göra avdrag för sponsring om det inte finns speciell anknytning till kulturinstitutionen.

Av de 13 länder som Kulturrådets studie har jämfört är det bara Sverige som inte har avdragsrätt för företag vid donationer till kultur.

Kulturrådet uppmärksammar också att svenska företag får skriva av alla förbättringar av miljön, utom om det handlar om utsmyckning med konst som inte är integrerad i en byggnads konstruktion. Detta begränsar givetvis konstnärers avsättningsmöjligheter för sin konst.

Att dessutom utbildningen för kulturarbetare som konstnärer och musiker, ägnar alldeles för lite uppmärksamhet åt entreprenörskapets villkor, gynnar knappast förutsättningarna för kulturarbetare att leva på sina jobb.

Kulturrådets rapport konstaterar avslutningsvis att "i ett internationellt perspektiv framstår Sverige som mycket återhållsamt när det gäller att stimulera till icke offentliga satsningar inom kulturområdet".

Det är verklighen ingen överdrift. Och nu är det hög tid för förändring.

Mer läsning

Annons