Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags för ett erkännande och en avbön

Jag tillhör en besvärande stor grupp av äldre, mer eller mindre värdekonservativa, sportjournalister.

Det är vi som fnyser åt masstart i skidåkning, och som tycker det var mer dynamiskt när ett pingis-set räknades till 21.

Annons

Det var också vi som stånkade när den skojiga motionsaktiviteten innebandy började organiseras i riktiga klubbar, med anspråk att tas på allvar.

"Hoppsan, hallå", hojtade vi cyniskt, och pekade ett kollektiv finger åt välmadrasserade målvakterna som stod på knä (!). Vi ifrågasatte värdet i en sport där en liten plastboll for runt som en flipperkula.

Vi hade fel. Det vill jag hävda efter några år med TV4-sportens sändningar från Superligan, där jag särskilt noga följt en trio Alftaexporter i IBF Falun. Här finns både spelsystem och stora profiler. Rentav frälst blev jag under några slutspelsmatcher på plats i Faluns fräna hemmarena.

Några av årets roligaste bevakningar, med ett skyhögt underhållningsvärde i ett rasande tempo.

På lördag bänkar jag mig framför TV-sändningarna från SM-finalerna i Malmö Arena. Räkna med högtryck, tyvärr utan Falun...

Annons