Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dags att kliva av nu, Eneroth

/

Debatten runt Vattenfall och oppositionens kritik mot regeringen behöver hyfsas ordentligt. Det förekommer alldeles för mycket felaktiga uppgifter. Försöken till svartmålning av regeringen och i synnerhet näringsminister Maud Olofsson är inte bara populistiska utan i vissa stycken direkt förljugna.
Det är också en del kritiker som har klättrat upp på alldeles för höga hästar.

Annons

Den som framför allt har gjort sig skyldigt till detta är Socialdemokraternas näringspolitiske talesperson Tomas Eneroth.

Det är Socialdemokraterna som bär ansvar för den situation som Vattenfall befinner sig i. Det var under Socialdemokratisk ledning som Vattenfall köpte på sig tyska kärnkraftverk, kolkraftverk och brunkolsbrytning. Under samma styre köpte Vattenfall på sig produktionsanläggningar även i Danmark. Med konsekvensen att närmare hälften av Vattenfalls elproduktion kom att härstamma från fossila energikällor.

Den bristfälliga styrningen av Vattenfall har under den här tiden också resulterat i att de tre socialdemokratiska näringsministrarna Björn Rosengren, Leif Pagrotsky och Thomas Östros har prickats av riksdagens konstitutionsutskott.

Nu försöker Tomas Eneroth att dra alliansregeringens näringsminister i smutsen genom att hävda att Maud Olofsson har vilselett svenska folket och även riksdagen. Detta dels genom de uttalanden som Olofsson har gjort gällande hennes brist på vetskap om Vattenfalls ansvarsförbindelser vid en eventuell kärnkraftsolycka i Tyskland och dels genom att regeringen inte till riksdagen har rapporterat om förändringen, trots att den borde känt till den.

Låt oss ta det från början. Det är väl känt att regelverket i Tyskland är sådant att ansvaret vid en kärnkraftsolycka är obegränsat. En lagstiftning som är både rimlig och riktig. Därmed är det också känt att Vattenfall tog på sig detta ansvar när Socialdemokraterna tillät köpet av de tyska kärnkraftverken.

Fast detta obegränsade ansvar omfattade fram till våren 2008 bara den tyska verksamheten och inte hela koncernen. Det här förändrades när Vattenfalls vd Lars G Josefsson skrev under det omtalade avtalet. En ansvarsförbindelse som Josefsson inte informerade ägaren, det vill säga svenska staten.

När näringsdepartementet, efter att 2008 ha bytt ut Vattenfalls förra ordförande Dag Klackenberg mot Lars Westerberg, påbörjade strategiarbetet för Vattenfall dök frågan om hela koncernens obegränsade ansvar upp. Varvid frågan om så var fallet ställdes till Vattenfall under våren 2009.

Det har från bland annat Eneroth påståtts att detta ansvar gick att utläsa av årsredovisningen för 2008, som alltså publicerades våren 2009, men det är inte sant. Där framgår inte att det är koncernen som nu bär det obegränsade ansvaret. Att ansvaret sedan tidigare har funnits hos Vattenfall via dotterbolaget har ju varit känt sedan kärnkraftverken förvärvades.

Svaret på näringsdepartementets fråga till Vattenfall kom inte förrän i oktober 2009. Då man också omedelbart krävde besked av styrelsen för Vattenfall om hur med anledning av detta tänker agera och avkrävde dessutom skyndsamt besked.

Maud Olofsson har följaktligen inte farit med osanning. Olofsson och övriga på departementet misstänkte – anade – hur det egentligen låg till men fick det inte bekräftat förrän för ett par veckor sedan.

Granskar man vad hon har sagt så är det precis detta som hon redogjort för. Och utan formella besked är det heller inte möjligt att i sin rapport till riksdagen uppge att så skulle vara fallet.

Det vore följaktligen klädsamt om Tomas Eneroth klev av den höga häst han satt sig på och mildrade tonen en aning.

Mer läsning

Annons