Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagen som definierade oss

/

11 september 2001 är dagen som definierade en hel generation. Och precis som människor kan säga var de var när Kennedy sköts finns det idag få som inte kommer ihåg vad de gjorde och var de var den 11 september 2001.

Annons

Själv satt jag i en datorsal i ett studentbibliotek i Utrecht, Nederländerna, när jag fick informationen om vad som hade hänt.

Förmiddagens lektioner och föreläsningar var avklarade och nu satt jag där för att läsa nyheter. Men när jag försöker ladda upp Aftonbladets hemsida gick det först mycket långsamt, sedan laddas det fram en avskalad sida med text i Times New Roman. Överst på sidan en bild på World Trade Center. Ett år tidigare hade jag studerat statsvetenskap i USA, varit i New York, stått på plazan mellan de två tornen och blickat upp mot dem. När jag var 17 år hade jag stått på plattformen på taket i ett av tornen som turist. Nu kom rök ur dem och texten innehöll information om att ett attentat. Bilden var näst intill overklig att ta in. Tankarna gick automatiskt till UNA-bombaren och attentatet i Oklahoma. Men det här verkade långt mer omfattande.

Resten av dagen följde vi nyhetssändningarna på CNN på hotellet jag och mina nyfunna vänner hade inkvarterats i, i brist på studentrum. Britter, fransmän, en australiensare, en tysk, italienare och så jag. Bilderna var overkliga. Vi diskuterade vad det skulle kunna innebära framöver, vi pratade internationell politik och oroades över vilka konsekvenserna attentatet kunde få, om det här var början på något mycket större eller en enskild attack.

Vi var alla där för att studera juridik, internationella relationer och humanitär rätt, kriminologi, anglosaxisk rätt och Europeisk arbetsrätt. Vi var samhällsengagerade och politiskt intresserade. Det hölls tysta minuter på lektioner för offren och det som inträffat sattes in i en juridisk kontext.

Den hösten invaderade USA Afghanistan. Efter Afghanistan följde kriget i Irak. Attacker i Istanbul, London och Madrid.

10 år senare räcker det att gå genom säkerhetskontrollen på en flygplats för att vet att 11 september inte bara är ett minne. Att det handlar om en dag som definierade oss och de 10 år som nu gått. Demokratin som skulle försvaras har sats på undantag, mänskliga rättigheter och internationella rätt lika så. Men trots kriget mot terrorismen har vi gång på gång förlorat.

10 år senare sitter jag en fredag i juli och arbetar på morgondagens ledare. Nu rapporteras nyheter i realtid och nödrop kan skickas ut via sociala medier för att nå en hel värld i samma stund som de ogreppbara inträffar. Först ett attentat mot regeringsbyggnader i centrala Oslo. Sedan ett politiskt massmord på Utöya. Den 11:e september handlade det om islamistisk extremism. Den 22 juli om högerextremism.

Det finns två vägar att möta terrorismen. USA valde den väpnade kampen efter den 11 september. 10 år senare handlar det om ett krig som ännu inte lyckats med något större än att beskära precis de värden man sagt sig vilja försvara.

Jens Stoltenberg valde den andra i samma stund som han meddelade världen att bombattentatet och skotten på Utöya skulle mötas med mer demokrati. Inte mindre. Vilket också är det enda värdig sättet att möta de som vill döda demokratin.

Jenny Wennberg

Mer läsning

Annons