Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagen då den hatade muren föll

I dag är det på dagen 20 år sedan muren föll. En dag som är väl värd att både uppmärksamma och fira.
Berlinmuren var den tydligaste symbolen för det delade Europa. Den förkroppsligade järnridå som skiljde öst från väst. Där Kreml och Sovjetunionen med järnhand styrde allt vad som försiggick inom östblocket.

Annons

Berlinmuren, eller den antifascistiska skyddsvallen som den kallades i Östtyskland, började byggas natten mellan den 12 och 13 augusti 1961. Enligt den Östtyska regeringen uppfördes den för att hindra inkräktare från att ta sig in i landet i syfte att destabilisera landet. Men egentligen handlade det om förhindra östtyskar från att fly det kommunistiska och diktatoriska DDR, Deutsche Demokratische Republik – som var det officiella namnet på Östtyskland, till friheten i väst.

Från det att DDR bildades 1949 hade nästan tre miljoner människor flytt till väst via gränsen till Västberlin.

Berlinmuren byggdes successivt ut till att omfatta dubbla murar med diken, minor, vakttorn och bunkrar däremellan. Totalt mätte den drygt 43 kilometer och resterande del runt Västberlin, till det angränsande Östtyskland, utgjordes av åtminstone dubbla taggtrådsstängsel med mellanliggande "dödsremsor".

I nästan 30 år tjänade muren sitt syfte som flyktingspärr. Men också som frontlinjen i det kalla kriget mellan öst och väst.

Redan på hösten 1961 blir det en konfrontation mellan amerikanska och sovjetiska stridsvagnar då de rullar fram på var sin sida om gränsövergången vid Checkpoint Charlie. Amerikanarna ville upprätthålla den delen av avtalet från Jaltakonferensen 1945 som sa att det inte skulle finns några gränser i Berlin. Men det blev aldrig någon skottlossning. Ingen av sidorna vågade riskera ett krig.

Sensommaren och hösten 1989 höll välden på att förändras. De europeiska kommunistregimerna blev allt mer pressade. Sovjetunionen hade genom Michail Gorbatjovs predikan om glasnost, öppenhet, släppt sitt tidigare järngrepp om länderna. I Polen och Ungern hade kommunistregimerna redan fallit, och på fler håll var det på gång. I Östtyskland protesterade tiotusentals mot regeringen och flera östtyskar flydde till väst via Ungern och Tjeckoslovakien.

I Östtyskland insåg den kommunistiska centralkommittén att de måste agera om inte situationen ska gå fullständigt över styr och de ska tappa makten. Men till följd av en rad misstag och missförstånd så fick deras agerande precis motsatt utgång.

För att lätta på trycket hade centralkommittén upprättat en ny utreselag. Som i princip kom att innebära att man öppnade gränserna helt. Det förefaller dock något oklart om huvudvida en så långtgående förändring verkligen var avsikten.

Det som fick störst effekt var sättet på vilket det meddelades. På kvällen den 9 november hölls presskonferens där Günther Schabowski, som satt med i centralkommittén och utgjorde dess presstalesman, meddelade ett antal fattade beslut. Han hade emellertid inte själv medverkat i mötet och var därför inte särskilt insatt i det han redogjorde för. I slutet av presskonferensen kom han in på upphävningen av reserestriktionerna.

När de förvånade journalisterna började fråga om när de nya reglerna börjar gälla svarar han: omedelbart.

Vilket inte var sant, utan de skulle börja gälla först klockan 04.00 morgonen efter.

Det här fick till följd att tiotusentals östtyskar strömmade mot gränsen mellan Öst- och Västberlin. Där mötte de gränsvakter som var helt ovetandes om de nya reglerna. Det kunde ha slutat med blodbad. I stället slutade det med att vakterna lyfte bommarna och öppnade passagerna.

Därmed var det ett faktum. Muren hade fallit.

Mer läsning

Annons