Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

CUF:s kängor träffar fel

/

Centerpartiets ungdomsförbund, CUF, är förbannade. I sin nya kampanj svär centerkidsen som borstbindare av indignation över den svenska arbetsmarknaden.

Annons

Kampanjens huvudbudskap meddelar att Arbetsmarknaden är ett jävla skämt! Och sedan fortsätter CUF med att vilja ge en känga åt alla jävla bakåtsträvare, konstatera att unga måste ta för sig som fan, att individer måste bemötas på jävligt olika sätt och att facket ska knullas för alltid.

Så där fortsätter det materialet igenom. Och eftersom arbetsmarknaden är ett skämt kände sig CUF tvungna att starta en cirkus. Komplett med gröna clownnäsor och allt.

Nyspråket fortsätter när de undviker att kalla saker för dess rätta namn. De säger konsekvent LAS utan att förklara vad förkortningen står för. Att göra sig av med LAS kanske låter tämligen ofarligt, då förkortningen låter som ett företagsnamn vilket som helst.

Det riktiga namnet – Lagen om anställningsskydd – säger betydligt mer om vad det faktiskt handlar om. En lagstadgad trygghet som gör arbetstagarna fria att våga saker. Ett skydd ifrån att förlora jobbet när man blir gravid, ifrågasätter, tackar nej till beordrad övertid, engagerar sig fackligt, vabbar, inte kan jobba på grund av svår pollenallergi eller vad det nu kan vara.

CUF uppmanar alltså alla unga att ta plats som fan på arbetsmarknaden: Du vet hur mycket du vill jobba, vilken lön du bör ha, hur mycket semester du vill ta ut.

Är jag ensam om att ha svårt att se den nyanställde 20-åring som går in till chefen och kräver högre lön, bättre arbetsmiljö och övertidsersättning?

Tidigare har centerungdomarna positionerat sig genom att likna fackförbunden vid den svenska maffian. Nu gör de sig lustiga över den svenska modellen och att vi har kollektivavtal som bestämmer bland annat lönenivåer.

De utmålar fackföreningarna som stora kolosser som jobbar emot sina medlemmar snarare än tar tillvara arbetstagarnas rättigheter. Arbetsgivarna som omnämns är däremot alltid goda sådana som förstår att värdesätta sina anställda. I CUF:arnas värld behöver ingen någonsin hjälp från facket med frågor som rör arbetsmiljö, löner eller rättigheter.

När man öppnar upp CUF:s kampanjsida möts man av en ledande fråga: Vad föredrar du i livet? Jobb eller bidrag?

Väljer man rätt alternativ slussas man vidare till kampanjsidan och om man av nyfikenhet trycker på bidrag slussas man vidare till SSU:s hemsida. Höhöhö. De politiska ungdomsförbunden jobbar gärna med att ge sådana här poänglösa pikar till varandra, men ytterst sällan träffar de rätt och ännu mer sällan verkar de reflektera över om den här sortens interna käbbel försvårar deras medlemsvärvning…

Språket är en maktfaktor, särskilt när det används på rätt sätt. Genom att kasta in svordomar i ett i övrigt rätt trist politikerspråk så förminskar CUF sig själva och sitt budskap. Det lyser igenom att de döljer bristen på hållbara politiska förslag bakom en reklambyrås idéer om att lagom provocerande språkbruk ska vara ett sätt att visa förstagångsväljarna att de är förbannade på saker och inte bara låtsas brinna.

Risken att inte bli tagna på allvar verkar de dock inte ha betänkt.

Eva Älander (s)

Lärarstuderande Järvsö/Gävle

Mer läsning

Annons