Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cirkus Mullers sista föreställning

/

Till slut fanns det inte fler kaniner att dra ur hatten. Inga fler äss ur rockärmen att spela ut. Utan Victor Muller var tvungen att se sanningen i vitögat och lämna in en ansökan om att försätta Saab Automobil i konkurs.
En ansöka som sent på eftermiddagen i går också beviljades av Vänersborgs tingsrätt. Därmed var konkursen ett faktum. Och sista föreställningen med Cirkus Muller till ända.

Annons

Redan för två år sedan beslöt General Motors att lägga ner Saab. Ett beslut som – efter stora påtryckningar från den svenska regeringen – omprövades och en försäljning till Victor Mullers företag Spyker genomfördes i stället några månader in på 2010.

Det dröjde emellertid inte länge förrän problemen hopade sig igen för Saab. Snabbt blev det brist på kapital och Muller försökte på alla möjliga och omöjliga sätt att hitta finansiärer för att driva verksamheten vidare. Konkurshotet har under större delen av den här tiden hängt över biltillverkaren, och vid flera tillfällen har det i princip varit helt kört. Men på något sätt har Muller ändå lyckats att reda ut situationen, om än bara för stunden.

Den som har följt uppmaningen, som tidigare har lämnats på den här ledarsidan, om att läsa de tre böcker om Saab-affären som har skrivits av före detta statssekreteraren Jöran Hägglund, SvD-journalisten Jonas Fröberg och framför allt TV4-journalisten Jens B Nordströms "Cirkus Muller" är inte överraskad över de turer som Saab har varit med om och heller inte över att biltillverkaren nu till slut har tvingats till konkurs.

Dels för att Victor Muller är som Victor Muller är. Hans affärshistoria är fylld av förhoppningar som aldrig har infriats. Men också för att General Motors är som General Motor är. GM kunde ha sålt till kinesiska bolag redan innan Victor Muller och Spyker kom in i bilden, men valde i stället att lägga ner bolaget. Att GM därmed nu vägrar gå med på varje föreslagen affärslösning där kinesiska bolag kommer i närheten av de licenser, som GM äger rätten till, är därför närmast logiskt.

För Saabs del är det naturligtvis väldigt olyckligt. Men GM bryr sig väldigt lite om Saabs olycka, utan månar betydligt mer om att slippa konkurrens från kinesiska biltillverkare. I synnerhet som man redan har ett etablerat samarbete med en annan kinesisk aktör.

Är då Saabs saga all? Har biltillverkaren den här gången gått i graven för att stanna där? Det är kanske lite tidigt att helt slå fast att så blir fallet, men det är väldigt mycket som tyder på det. Det är möjligt att det finns någon eller några aktörer som är intresserad av att köpa loss konkursboet. Men då måste man också förhandla om licenser med GM och om varumärket med flyg- och vapentillverkaren Saab. Det gör inte precis saken lättare.

Det bästa vore förstås om det fanns en intressent som ville köpa konkursboet för att utveckla något nytt, fristående från de licenser som GM har kontroll över. Men det är dyrt. Mycket dyrt. Och därmed ytterst osannolikt.

Troligare är då att delar av det nuvarande konkursboet kommer att köpas loss och drivas vidare. Exempelvis finns det säkert ett stort intresse för reservdelstillverkningen.

För de Saab-anställda går det emellertid inte att bara hoppas på ännu ett mirakel. De måste börja ställa in sig på att gå vidare och vidta åtgärder för detta. Från samhällets sida gäller samma sak.

Även om den turordning för hur de Saab-anställda ska få hjälp, som näringsminister Annie Lööf (C) och arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) presenterade under gårdagen, säkert är klok och riktig så borde den ha kommunicerats bättre. Nu föreföll regeringen snarare passiv och avvaktande, än aktiv och handlingskraftig. Dumt och onödigt.

Mer läsning

Annons