Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Carl Bildt – sluta twittra och slå näven i bordet!

/

God morgon Ljusdal!
Martin Schibbye, frilansjournalist, och Johan Persson, frilansfotograf, dömdes på tisdagen till elva år i Etiopiskt fängelse för terrorism och för att olagligt ha tagit sig in landet.

Annons

Att endast få elva års fängelse för att ha sysslat med terrorism får väl anses som hyfsat lindrigt. Men att få elva år i fängelse för att man som journalist försökt skildra en verklighet som finns är absurt.

De båda fängslade journalisterna står nu inför ett pest- eller koleraval; erkänna sig skyldiga och ansöka om nåd eller överklaga domen och hoppas på en ny rättvisare rättegång.

Innan dom och påföljd föll handlade mycket av den svenska debatten på gatan om huruvida journalisterna skulle skylla sig själva eller inte. ”Dom visste vad dom gjorde och tog en risk” kontra ”Om journalister följer lagar som är stiftade för att hindra yttrandefrihet och demokrati är vi farligt ute”.

Tyvärr får man känslan av att det är skillnad på journalister och journalister när någonting av den här kalibern inträffar.

Låt säga att det varit två av Sveriges Radios eller SVT:s kända utrikeskommentatorer eller någon av de stora tidningshusens ankare som gripits. Är, tyvärr, helt övertygad om att såväl den allmänna opinionen som det officiella Sverige reagerat kraftfullare än vad som nu skedde.

Det fanns/finns ett stänk av misstänksamhet mot Schibbyes och Perssons syfte och agerande som dämpar agerandet hos de som har makten att agera med effekt. ”Är de verkligen riktiga journalister, eller…?”

Fristående journalister som Schibbye och Persson håller på att bli en sällsynt art. Journalister som drivs av att berätta sanningen, fast det är förenat med stor fara att bryta mot lagar skapade av förtryckarregimer, blir allt ovanligare i dagens hypade medievärld.

Nu sitter två svenska journalister inlåsta i ett afrikanskt land, som till en tredjedel finansierar sin statsbudget med bistånd, dömda för bland annat terrorism.

I stort sett alla som betraktar fallet utifrån förstår att det är ett justitiemord modell värre. Alla förstår också att det pågår ett politiskt spel bakom kulisserna.

Alla förstår också att det finns komplexa ingredienser i den här soppan. Men nog tycker man att Etiopien borde få klara sig utan de svenska biståndspengarna tills journalisterna är fria.

Varför är det så viktigt att vi ska hålla regimen i Etiopien under armarna? Tror att Sverige skulle må bra av att kliva ur "lagomkostymen" och slå näven i bordet och försvara press- och yttrandefriheten och mänskliga rättigheter offentligt, inte bara i den så kallade tysta diplomatins korridorer.

Allt snack om främmande länders inre angelägenheter är bara trams. Det finns inga inre angelägenheter ur ett mänskligt och demokratiskt perspektiv. Inre angelägenheter är inte sällan ett annat ord för förtryck av den egna befolkningen.

Carl Bildt twittrar vidare och klappar EU på axeln efter en standardkommentar från dess utrikespolitiska representant Cathrine Ashton om oron över hur det är ställt med yttrande- och pressfriheten i Etiopien.

Nu är det väl ändå dags för vår utrikesminister att lämna cybervärlden och sätta lite kött och blod bakom landet Sveriges missnöje med hur landet Etiopien hanterat den här frågan.

Mikael Sagström

Mer läsning

Annons