Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bytänkandet bär skuld till brutalt uppvaknande

För att det inte ska se just nattsvart ut när det gäller jobben, så får vi nog ta till oss en annan rubrik i tidningen: Bort med bytänkandet!

Annons

Självklart är det flåshurtigt och snudd på oförskämt att komma med krystat positiva tillrop till dem som precis förlorat jobben inom industrin. Nu senast hårt drabbade Hiab-anställda i Hudiksvall.

Men i ett större samhällsperspektiv kan det brutala uppvaknandet i länet i allmänhet, och i Hälsingland i synnerhet te sig en aning överraskande. Att vi började ställa om från industrisamhälle till tjänste- och informationssamhälle redan på 1990-talet. Av nöden och de faktiska omständigheterna tvingade.

Företagen köptes upp av utländska ägare, som helt utan nostalgi och socialt ansvar för bygden flyttade produktionen till länder med billigare arbetskraft.

Money talks, ibland i ett alldeles för snävt och kortsiktigt perspektiv har det senare visat sig. För var det ändå inte så att det mest kompetenta och välutbildade arbetskraften fanns i Sverige?

2005 slog Emerson i Söderhamn igen. På fem år försvann 1200 jobb. Och Kina och Slovakien var vinnare. Ericsson lämnade Hudiksvall och la ner hela sin produktion i Gävle. Slovenien och Rumänien var vinnare. Hiab har flyttat produktion till Polen och Leafs anrika tablett kanske inte fick människor att sluta tala i Gävle, men definitivt stopp på inkomsterna från en annars svårtstoppad godisbil.

Och Sandvik flyttade huvudkontoret från Sandviken till Stockholm. Som ett helgerån på en hel kommun.

På 20 år har alltså var tredje industrijobb försvunnit från Gävleborgs län. Så att tala om ett "brutalt uppvaknande ur bruksandans slummer" när man beskriver en utveckling och förändring som pågått i decennier, är inte riktigt med verkligheten överensstämmande.

Eller så är just bytänkandet förklaringen. Rubriken syftar på medborgarsamtalen och enkäter i Ovanåker och där just kommuninnevånarna föreslår att krondikena ska skottas igen mellan Alfta och Edsbyn, för att samhället ska utvecklas.

Gränsen för hur långt vyerna kan vidgas, samarbeten organiseras och de goda exemplen snappas upp, måste nog flyttas utanför den egna kommungränsen. Det Hudiksvall genomgår just nu, skedde i Söderhamn i mitten på 2000-talet och i Gävle i mitten på 1990-talet.

Och varför inte börja med utbildningsnivån? Om stoltheten för den egna bygden inte längre kan härledas till tillverkningsindustrin, så skulle det kunna vara att visa upp en tryggare självbild.

Och det får var och en med ett stort bildningskapital och efterfrågad kompetens.