Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Svalbard är ett sagoverk"

/
  • Sara Kröjs och Kristin Stegs är fascinerade över Svalbard där de just nu bor och arbetar.

Järvsötjejerna Kristin Stegs och Sara Kröjs bor och arbetar på Svalbard. De bor i Longyearbyen och är omgivna av renar, stora berg och cirka 2 000 isbjörnar.

– Man kan titta på bilder från Svalbard men man förstår inte riktigt vad det är förrän man varit där och upplevt allt, säger Sara.

Annons

Svalbard är en norsk ögrupp i Arktis, den största ön är Spetsbergen. Öarna har cirka 3 000 invånare. Huvudstaden i Svalbard är Longyearbyen som är ögruppens enda större samhälle med cirka 2 000 invånare. Där finns den mesta av ögruppens service som till exempel sjukhus och den internationella flygplatsen Svalbard Airport.


Sara och Kristin var hemma i Järvsö under julen och det var ett det var ett kylslaget Hälsingland som mötte de, kvicksilvret sjönk mycket mer än vad det hittills gjort i Svalbard den här vintern.
– Den har det regnat väldigt mycket. Och det ska det ju inte göra på Svalbard som faktiskt är en öken. Den äldre generationen berättar att det aldrig har varit så varmt som det är nu vid den här årstiden, säger Sara.
Sara har arbetat i Longyearbyen i ett och ett halvt år. Kristin flyttade dit efter att hon hälsat på några kompisar där i våras.
– Jag tyckte att de var lite knäppa som hade åkt dit för att jobba. Men när jag hälsade på dem blev jag helt kär i ön. Det var så vackert och det var ett otroligt fint ljus när jag var där. När jag åkte hem kände jag redan på planet att jag inte borde åka utan stanna kvar, berättar Kristin.
Hon åkte tillbaka till Stockholm där hon arbetade tidigare. Men i september i höstas så bestämde hon sig för att åka till Svalbard igen.
– Jag bokade en flygbiljett två veckor senare. Jag bodde hos en kompis och planen var att försöka hitta ett jobb när jag väl var på plats.
Kristin besökte olika arbetsplatser och fick napp på ett kafé där hon nu arbetar heltid.
– Det var maximal tur att jag fick ett jobb eftersom det var lågsäsong när jag flyttade dit, säger Kristin som är glad att slippa storstadslivet efter fyra år i Stockholm.
– Men jag kände mig inte redo att flytta hem till Järvsö än så då verkade Svalbard som ett bra alternativ. Jag vill ha mer äventyr och nu har jag en chans att jobba ihop pengar och sen ut och resa mer, säger Kristin.


Hennes plan är att stanna till hösten, men förmodligen blir det ännu längre.
– Jag vill hinna uppleva allt. Jag började ju med den tuffaste tiden, just nu är det mörkt dygnet runt och man tappar lätt tidsuppfattningen, säger Kristin.
Från slutet av april går solen inte ned alls, medan solen aldrig går upp från slutet av oktober. Det beror på Svalbards nordliga läge. Sara som har bott längre än Kristin på Svalbard har upplevt både dagsljus dygnet runt och ett kompakt mörker.
– Jag tycker nästan att det är jobbigare när det är ljust dygnet runt. Man måste ha aluminiumfolie i fönstret, det är det enda som kan stänga ute ljuset. Man får så mycket energi av ljuset men det är ändå inte så varmt.
Kristin minns första gången hon flög in över Svalbard.
– Det var snö och berg överallt. Men jag tänkte att vi skulle landa någonstans i civilisationen men det gjorde vi aldrig utan vi landade mitt i det där, säger hon och berättar flera händelser från vardagen på Svalbard.
– En kväll när jag gick hem från jobbet i mörkret så kände jag hur jag gick in i något med ena armen. Det var en ren och jag hade smällt till den över mulen, säger Kristin och skrattar.
Renarna är lite mindre i storleken än de svenska renarna och de går ofta nära husen för att hitta mat.

Men den stora vita björnen har Kristin ännu inte sett. Om de lämnar byn så måste de ha ett gevär med sig.
– Och när man går och handlar i mataffären sitter det en skylt att man gärna ska lämna sina vapen i skåpet innanför dörren, säger Kristin och skrattar.
Saras första intryck av den stora vita ön var:
– Wow, vilket sagoverk! När vi gick runt byn så tänkte jag på den där Kalle Anka filmen som går på julafton, att allt bara är en kuliss som någon snart kommer fälla ihop och så är det egentligen jätte fult. Men det blev aldrig så, säger Sara.
Nu arbetar hon på ett hotell i byn och möter turister från hela världen. Förra säsongen var det många indier som bokade in sig på hotellet.
– Kul att de har hittat Svalbard på kartan. Men det blev en hel del kulturkrockar. De kom i sina tunna kostymer och frös väldigt mycket, säger Sara med ett leende.


Förutom att arbeta så hinner Sara och Kristin med flera utflykter. Sara har bland annat sett vitvalar när de åkte båt.
– De ser ut som delfiner och det var tio stycken som hoppade vid båten. Det var häftigt.
De trivs båda väldigt bra och vill stanna minst en säsong till.
– Om man bor i en storstad så lever man ett eget liv men på Svalbard är det som att leva i en koloni. Min kille hade tappat sin iphone i snön och dagen efter knackade det på en man hemma och frågade om det var hans telefon, det händer inte överallt, säger Sara.
– När jag bodde i Stockholm var jag rädd vem det var som gick bakom mig i tunnelbanan. Det värsta som kan hända på Svalbard är att jag stöter ihop med en isbjörn och den risken är ändå inte så stor, säger Kristin och skrattar.

Mer läsning

Annons