Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lugnet finns vid kusten

/
  • Stefan Brandt är stockholmaren som älskar lugnet i Sunnäsbruk. Han kallar sig allkonstnär.
  • Dagens jobbskämt:
  • Många känner igen Kultebobon Asta Forsell från de många åren i kassan på postkontoren i Stugsund, på Öster och i centrum.
  • Med rätt knyck är det inga problem att kränga en cykel under ett viltstängsel.
  • Roland och Sylvia Schmidt har campat i Sverige de senaste 15 åren.
  • Det är fint i Sunnäsbruk. Särskilt här vid dammen. Det tycker även mäklarna som brukar ha ungefär den här bilden med i husannonser från byn.

Dag fyra. På luffen kör nästan vilse men vänder motgången till något positivt och uppfinner en sport. Teamet får några bra levnadsråd och når fram till havet.

Annons

Vallviksbor är rekorderliga, dom. Redan på morgonen ringer Vallviks museiprofil Benny Hagström och erbjuder oss en stuga med havsutsikt.

Vi trampar väg 83 från Bakroten mot Tönnebro, men svänger av mot Bölesfäbodarna alldeles nära sjön Noran. De små omålade timmerstugorna ligger öde, men man kan se att någon har gått i gräset nyligen.

Nu ska vi igenom de stora skogarna mellan E4 och havet. Enligt kartan ska den lilla vägen från fäbodarna leda över motorvägen. Det gör den inte. Den tar slut i en grushög vid viltstaketet.

Vi blir lite sura. Det här kändes onödigt. Vi har fortfarande inte kört fel en enda meter på tio mil. Ska vi bita i det sura äpplet och ta omvägen om Tönnebro? Eller ska vi ta det något mindre sura och forcera viltstaketet?

Omvägen är minst en mil. Vi vränger cyklarna under staketet och slänger packningen över. När Niklas kastar sitt liggunderlag kan Fredrik inte motstå frestelsen att slå tillbaka det över stängslet. Därmed är spelet igång. Fredrik tar två snabba poäng, men när han har matchboll slår han en missriktad forehand in bland tallarna. Niklas får sin första poäng och känner segervittring. Spelet flyter på bra över viltstängslet. Men Fredriks nerver håller inte. Han slår bort sig i skogen en gång till. När Niklas har matchboll avgör han snabbt med en stängselrullare som är omöjlig att ta. Niklas Larsson vinner med klara 3-2. Sporten får namnet volleyliggunderlag.

Vi leder cyklarna en liten bit i diket vid E4 och är snart på andra sidan. Det går fort att ta sig igenom skogen till Sunnäsbruk. Byn består av en handfull hus och är bedårande med sitt lilla vattenfall och välskötta gräsmattor.

På gamla skolan vajar en amerikansk flagga. På gårdsplanen står en man i tjock jacka och munskydd. Han torkar sin Chevrolet -57 med förtunning. Bilen står uppallad, dörrarna och skärmarna är borttagna och delar av lacken är bortslipad.

- Jag kallar det för 25-årsservice, säger Stefan Brandt.

Grejen med Sunnäsbruk är stillheten. Det tycker även Henrik Skoglund, som bor ett stenkast bort.

- Här är det knäpptyst. Det är därför man tar smällen att köra tre mil till stan för att handla.

Både han och Stefan är nu oroade över den stora vindkraftsparken som planeras mellan Axmar och Ljusne. Henrik Skoglund tror att verken kommer att bullra. Dessutom menar han att det kommer att bli säkerhetszoner på 300 meter runt varje kraftverk, zoner som kanske går in i varandra så att man inte kan passera genom vindkraftparken.

Henrik Skoglund är konservator, kanske en av femton svenskar som kan livnära sig på att stoppa upp djur. Han har sin verkstad i föräldrarnas hus i Sunnäsbruk. Henrik är självlärd, och har vunnit SM i klasserna däggdjur och fågel.

Vi hojar vidare till Kultebo, en lite bortglömd pärla vid havet. Tidningen har nog inte varit sedan det var en stöldvåg i stugorna för ett tiotal år sedan.

Kultebo ska vara en av de äldsta byarna i trakten. Här har många Ljusnebor stuga, eftersom bruksbolaget sålde tomter billigt till de sina när det begav sig.

Asta Forsell står och kastar in ved. Hon flyttade till lugnet i stugan när hon gick i pension för sju år sedan. Hon har många blommor på sin havstomt, där hon byggt altanen själv.

- Folk undrar hur man kan bo här ute i mörkret och ensamheten. Men så är det inte. Man satt mer ensam när man bodde i stan. Här ute håller vi ihop.

På sena eftermiddagen kommer vi till Vallviks camping där vi ska få bo. Några långliggare har husvagnarna stående här. Ett svenskt och ett tyskt par är de enda som syns till.

Roland och Sylvia Schmidt är inbitna Sverigevänner. De har tre älgklistermärken bak på bilen och har semestrat här de senaste 15 åren. De gillar Sveriges sjöar, kullar och skogar. De tycker att husvagn är fusk. Campa gör man i tält.

Sylvia har troligen Tysklands sämsta bollsinne. Hon kastar en boll åt vallhunden Theo. Under intervjun hamnar den en gång på en grannes husvagn, en gång på deras egen bil och en gång rakt upp så att vi får skydda våra huvuden med händerna.

Nu kollar tyskarna på fotboll i campingens allrum medan vi försöker jobba vid bordet intill.

Vi är trötta. I dag fredag går turen tillbaka till redaktionen via Ljusne och Sandarne.

Mer läsning

Annons