Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livet på Facebook

Facebook är ett verktyg för demokrati. Ett universalt nätverk. Ett sätt att vidga vyerna, att lära sig saker och ett sunt missbruk. Men det är ändå inte den ultimata tjänsten. Det säger Sofia Mirjamsdotter, expert på sociala medier.

– Facebook är unikt med sitt globala genomslag. Ingen kunde någonsin föreställa sig att Facebook skulle bli så här stort.

Annons

Vi har sex gemensamma Facebookvänner, jag och Sofia Mirjamsdotter. Vi är inte vänner, men på Facebook skulle det vara lättare för oss att bli det. Där är alla trösklar lägre. De som skapar vänskap, diskussion, revolution. Alla.

Sofia Mirjamsdotter har jobbat som journalist på Sundsvalls tidning men övergick för några år sedan till att bli specialist på sociala medier. Hon driver den rikskända bloggen ”Same same but different”, om mötet mellan nya och gamla medier, och föreläser runt om i Sverige om de sociala mediernas framtid.

Hon blir väldigt irriterad, Sofia Mirjamsdotter, på arrogansen som vissa människor har till Facebook. På dem som svartmålar nutidens största sociala fenomen som en fluga. Som någonting verkligheten kan överträffa i form av kommunikationsmöjligheterna och chansen till engagemang.

– Det provocerar mig. Revolutionen i Egypten började när en person startade ett evenemang på Facebook. Ser man det ur det perspektivet så är det bara att avfärda allt annat trams. På internet är allting möjligt.

Hälften av alla i Sverige finns på Facebook. Skriver statusuppdateringar om middagen och livets nästa steg. Gnäller över bakfyllor och skapar diskussioner. Vissa uppdaterar nästan aldrig. Andra varannan minut. Det är de som täcker hela flödet med varje-minut-uppdateringar går Sofia lite på nerverna.

– De som medvetet väljer bort Facebook tycker jag går miste om väldigt mycket. Många säger att de inte har tid med internet och att de hellre lägger tiden på att umgås. Men jag kan säga så här, den tid jag har lagt på internet har varit välinvesterad. Jag umgås mycket mer nu.

Sofia Mirjamsdotter ser sig själv som en betydligt rikare människa på Facebook. Och hon menar att så länge man är sig själv, så har man ingenting att frukta. Om man inte är en urusel människa förstås.

– Det är svårare att spela en roll på Facebook, då löper man en större risk att råka illa ut. Man ska göra saker som man kan stå för. På internet blir allting offentligt, även om man tror att man bara skriver för sina hundratals vänner. Men det utgår jag från att alla vet om.

Offentligheten, chansen att skriva till hela världen, har blivit hotfullt i vissa länder. Möjligheten att uttrycka åsikter har gjort att Facebook är förbjudet i länder som Vietnam, Iran, Syrien och Kina.

– De ser faran i det. Facebook är ett otroligt bra verktyg för demokrati. I länder där de har diktatur, där vill de inte att människor utifrån ska få en annan bild av landet än den de visar utåt. På Facebook får man kontakt med hela världen och kan mobilisera i bra syften. Är du diktator ja, då gillar du nog inte internet alls.

Sofia Mirjamsdotter är säker på sin sak. Facebook blir vad människorna gör det till. Det kan handla om att samla alla sina nätverk på en plats, men det kan också handla om att försöka hitta en bra hantverkare eller närma sig en människa i sorg.

– Man kan vidga vyerna, sprida åsikter och skaffa nya kontakter. Det är fascinerande hur mycket man kan lära sig.

Och ännu har inte Facebook nått sin topp, det tror inte Sofia Mirjamsdotter. Men att just Facebook blivit så stort, ett sådant fascinerande fenomen, beror på alla människor som valt att samlas på en plats. Inte på Facebook i sig.

– Jag är samtidigt väldigt kritisk till Facebook, eftersom de är väldigt amerikanska i grunden med censur och sådana saker. Det är väldigt slutet och stängt på det viset. Det är inte den ultimata tjänsten. Men de har lyckats fått närmare en miljard användare.

Sofia Mirjamsdotter vill se ett öppnare, friare Facebook med humanare regler. Utan censur. Men hon kommer ändå att stanna på Facebook – så länge människorna finns där.

– Man blir beroende av Facebook, men det är för att man är en social människa som är beroende av vänskap. Det är ett sunt beroende. Ett sunt missbruk. Digitala tjänster är ointressanta om det inte finns några männi- skor där.

Mer läsning

Annons