Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Brickens kamp för att klara vardagen

Christina Hedquist minns sin morfars ord om storstrejken och de stackars 25-öringar per barn som betalades ut till de strejkande när hon läser Vibeke Olssons femte bok om Bricken i Svartvik.

BOKEN

VIBEKE OLSSON

Glödens färger

Tidigare böcker om Bricken: Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och eld samt Amerikauret.

Libris förlag

Det är sent 1980-tal och jag kör med morfar bredvid mig i bilen från Strömnäs mot Norafjärden. Han pekar ut var sågverken låg och berättar om hur han som ung kassör i fackföreningen betalat ur 25 öre för varje barn till de strejkande arbetarna. Jag frågar vilken strejk det var.

– Storstrejken 1909, förstår du väl! svarar morfar med en röst full av indignation över min okunnighet. Det blev vår sista resa tillsammans genom det en gång så sågverkstäta Ådalen.

När morfar gick i pension, så där 30 år tidigare, var det bara för honom och mormor att flytta ut från sågverkskasernen i Strömnäs, eftersom hans anställning på sågen i Kramfors upphörde. En tid därefter revs huset.

Morfars ord om storstrejken och de stackars 25-öringarna per barn blir så levande för mig när jag läser Vibeke Olssons femte bok om Bricken i Svartvik.

Om hennes förtvivlade kamp att få pengarna att räcka till för att föda både barn och kostkarlar under strejken och lockouten 1909. Då inser jag allt jag borde frågat min morfar om. Och som Vibeke Olsson nu besvarar. Hon har lyckats göra vardagslivet för sågverksarbetarna begripligt. Inte i första hand den fackliga kampen, den som arbetarrörelsens män dokumenterat, utan utifrån kvinnornas perspektiv. De som hade ansvaret för familjens överlevnad. Att försöka få fram mat varje dag som karlar, och barn, orkade arbeta på och som höll sjukdomar borta.

Hotet om svält har förföljt Vibeke Olssons Bricken genom alla fem böckerna. Författaren låter flickan Bricken bli den enda av familjens barn som överlever svältåren på torpet inåt landet och kan följa med föräldrarna när de lämnar allt för att söka arbete och framtid vid kustens sågverk.

Hon förlägger handlingen till Svartvik söder om Sundsvall, vars bruksmiljö delvis finns kvar i dag. Där fackföreningsrörelsen tidigt växte sig stark, hand i hand med frikyrkorörelsen, vilket är viktigt för handlingen i samtliga böcker. Vibeke Olsson skildrar framväxten av fackföreningar både genom diskussionerna inom familjen och utblickar på samtidens Sverige. Bricken, och hennes far och mor, är fast övertygade om att sammanhållning är arbetarnas enda väg till bättre villkor.

Men priset är högt, det gäller att klara överlevnaden under arbetskonflikter som Sundsvallsstrejken 1879 och, i senaste boken, Storstrejken 1909. På ett gripande sätt skildrar Vibeke Olsson Brickens förtvivlan när hon upptäcker att yngsta sonen smygätit på en av hennes kålrötter för att den mat hon serverat inte räcker. Ska hungersnöden drabba dem nu?

I Svartvik har frikyrkorörelsen en stark ställning och Brickens mor och sedan även Bricken blir starkt troende, men inte deras män.

Personligen har jag svårt med Brickens ständiga prat med Gud, jag tycker det upptar för mycket av hennes inre dialog. Samtidigt förstår jag att det är Vibeke Olssons ambition att ge ett porträtt av en troende sågverkskvinnas religiösa liv och den inre och yttre kamp som även det medför. Hur hon lyckas där kan jag inte bedöma. Ett annat stilgrepp jag upplever tynger berättelsen är att Bricken gång på gång tänker tillbaka och upprepar de viktigaste händelserna i sitt liv.

Vibeke Olsson använder en liknande teknik som Kristina Sandberg, årets Augustprisvinnare för sin skidring av ett annat dolt kvinnoliv, hemmafruns. Att noga och gång på gång beskriva vardagssysslorna. Det osynliga arbete som kvinnorna ständigt gjorde.

Vibeke Olsson har även hon fått flera litterära utmärkelser för sina böcker om sågverkskvinnan Bricken.