Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Brännvin i prästens kärleksgrotta

För snart fyra hundra år sedan fanns en präst i Skog, som var allt för glad i flickor.
Han hade en lång relation med sin piga, och för detta dömdes de båda till döden.

Herr Oluff Abrahami hade bara hunnit vara kyrkoherde i Skogs socken i två år då han i oktober 1630 blev ställd inför rätta.

Ett rykte hade blivit utspritt om att han skulle ha bedrivit hor med sin piga Kierstin Pärsdotter. Prosten och några andra präster var närvarande vid tinget och frågade Herr Oluff om ryktet var sant. ”Neij” svarade han bestämt. ”Hadhe medh henne inthett att beställa!”

Pigan kallades fram och tillfrågades samma sak, och hon försökte inte ens neka. Första gången det hände, berättade Kierstin, var för två år sedan, alltså då Herr Oluff nyss blivit kyrkoherde. Hans hustru hade legat sjuk och Herr Oluff hade lockat Kierstin till sig i nattstugan, lovat henne kläder och därefter belägrat henne.

Andra gången hade han väckt henne mitt i natten där hon sov bredvid den andra pigan. Då ville han att han skulle följa med ut i hans bod.

Tredje gången var de på ett gästabud i Tönnånger hos bonden Joen Oluffsson. Då såg Herr Oluff till att de båda var ensamma hela natten i Joens nattstuga.

Fjärde gången var de utomhus. Det var på våren 1630. Herr Oluff hade då hittat ett bra ställe under ett par stora stenar, där man kunde krypa in som i en liten grotta, och så hade han burit dit en liten brännvinsflaska inför mötet.

Femte gången var Herr Oluffs hustru bortrest till Ljusdal på gästabud. Mötet skedde åter i grottan.

I tingsprotokollet kallas den bergkula och man kan berätta att den var belägen bara ”fyra eller fem pilskått ifrån Prästegården”. Denna gång hade herr Oluff burit dit mat, öl, en fårskinnsfäll och ett åkläde, det vill säga ett vävt täcke som skulle ligga ovanpå fårskinnet, och så till sist ett litet hyende – en kudde. Det var säkert ganska mysigt i bergkulan, men det var också ett mycket riskabelt gömställe, för när de skulle gå därifrån mötte de en kvinna från byn, och så kom ryktet till.

Eftersom Kierstin bekänt kunde Herr Oluff inte neka längre utan bekände han också. Rätten citerade ur lagbokens tillägg för grova brott, Mose lag: ”Den som Hoor bedrifuer medh sins nästas Mans Hustru denn skall döden döö, bådhe Hoorkarlen och Hoorkonan. Därföre att han medh sins nästas Hustru hoor bedriffuitt haffuer.”

Mose lag hade införts av Karl IX i början av 1600-talet för att tvinga igenom religionsskiftet från katolicism till lutherdom och innebar att häradsrätterna måste döma alla grova brott, mord, våldtäkt, horbrott osv, enligt vad som ordagrant stod om detta i Gamla Testamentet. Så Kierstin och Herr Oluff dömdes till döden.

Men grova brott måste alltid prövas av Hovrätten och där var man starkt emot Mose lag. Därför brukade den högre instansen i allmänhet mildra de stränga straffen. Så skedde också nu. Båda benådades till livet och fick betala 80 respektive 40 daler i böter.

Vad som hände sedan med Kierstin vet vi tyvärr inte, men om Herr Oluff Abrahamis vidare öden finns en del att läsa, för alla prästers levnadshistoria nedtecknas i ärkestiftens herdaminnen. Dessutom finns hans historia i boken Socknen på Ödmorden, Anteckningar till Skogs sockens historia, skriven av Nils C Humble 1944. Han kallas då Olaus i stället för Oluff och det berättas att han var väldigt förtjust i flickor. Bland annat uppvaktade han intensivt sin fars piga Ingiebor då han var nygift med hustrun Brita. Efter domen blev Herr Oluff förstås avsatt från sin kyrkoherdetjänst och avstängd från kyrkotjänst i sex år. Sedan fick han bli präst igen på villkor att han aldrig mer skulle arbeta i Skogs socken eller ens i närheten.

Han lyckades aldrig göra sig någon karriär inom kyrkan utan jobbade som biträde åt kyrkoherden i Norrala men var huvudsakligen bonde fram till sin död omkring 1650. Kärleksparets grotta fick namnet Herr Olofs bure.

Bure betyder ungefär gömma.

 

Källor:

Upsala Ärkestifts herdaminne Utgåva 1-7, Uppsala 1842.

Humble, Nils C: Socknen på Ödmorden. Anteckningar till Skogs sockens historia (Lund 1944).