Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bossarna nöjer sig inte med ett extra slag

Annons

Det närmaste jag kommit bonus har gällt olika typer av tärnings- eller brädspel där jag lyckats få ett extraslag. Och då har man glatt sig åt det, glatt sig åt det lilla.
Men bonus betyder för andra något helt annat. Andra är högt uppsatta chefer av olika slag. Inom banker, pensionssbolag eller företag. Instutitioner som förvaltar våra pengar.
Meningen är att de ska göra det så att vi tjänar på att sätta in våra pengar hos dom. Men med det kapitalistiska system som finns i dag kan vi i händelse av finanskris lika gärna förlora våra slantar.
Känns det bekant?
Förra året försvann pengar som nyss hade funnits, i någon typ av värdeminskning som jag som vanlig sparare egentligen inte greppar.
Att ekonomisk förvaltning kan vara lurigt för oinsatta är inte ett skäl till att låta insatta parasitera på våra pengar. Särskilt inte när de inte lyckas med hela poängen, värdeökning.
Ni vet hur det har varit, i detta läge när ekonomin är som ett svart hål vill bossarna inte nöja sig med ett extraslag. I stället ska deras bankkonton fyllas med pengasummor av gigantiska mått. För vad är oklart för mig, för att de trots allt gjort sitt bästa?
Många ojar sig över höga politikerlöner. Ett riksdagsarvode idag ligger på knappt 55 000 kronor. Jag vet att det är långt över en genomsnittlig lön, men upprörs inte över det.
Jag ser vilket otroligt engagemang i form av tid människor som ägnar sig åt politik på olika nivåer lägger ner. Att dra ihop ett gäng av mina vänner som är politiskt aktiva, sitter i nämnder eller olika styrelser och driver frågor kring förskola, miljö eller företagande som de brinner för, måste göras med minst tre månaders framförhållning. Det finns inga luckor i kalendern tidigare än så då alla kan.
Våra riksdagsledamöter tjänar drygt tretton procent av vad Per Strömberg, VD för Lantmännen, gör. Då har jag inte räknat Strömbergs bonus (en och en halv mille per år) eller andra förmåner.
Att vara fritidspolitiker lokalt, handlar bara det om att nästan ge upp sin fritid. Man förväntas att vara disponibel tre kvällar i veckan och ett antal helger. Så ser min vardag ut.
Jag gissar att riksdagsledamöternas ter sig än tyngre. Den ersättning de har för det är relevant. Också med tanke på den skit som politiker oförtjänt får ta. Någon ska fatta de jobbiga besluten och styra Sverige, kommuner och landsting. Inte alltid lätt när pengarna inte flödar som i en VD-plånbok. Att då leva med mordhot, livvakter och att ständigt bli hejdad av otrevliga personer på stan känns nog sådär.
Klart vi ska ha chefer som kan klara jobb de är tillsatta för och de ska göra jobbet efter allra bästa förmåga och precis som vi andra som sköter våra helt vanliga medelmåttiga jobb, få ut sin månadslön.
System med bonusar måste vara till för människor som inte väljer jobbet för att de vill prestera bästa möjliga för att det är kul i sig, utan för att de vill bli snorrika. Skit i om den kompetensen försvinner. Det finns andra, goda människor som kan göra jobbet.
Som är fullt nöjda med en månadslön och ett extra slag i fia med knuff.